I mars 2006 fick jag för mej att jag skulle starta en blogg. Den hamnade på Expressen, som var en av få portaler som fanns då. Jag kände ingen som bloggade, hade bara ett behov av att skriva. Tänk vilken resa det skulle bli!

För 20 år sedan var bloggar rätt ovanligt. Portaler fanns på Expressen, Metro, Passagen och ett par ställen till. Jag kunde ingenting om datorer, html eller sånt. Jag kunde skriva, det är allt. Och jag hade ett behov av att uttrycka mej, men ingen kanal för att göra det. När jag hörde talas om bloggar blev jag nyfiken, men att ta steget till att starta en… dit var det långt.

Men så hände något…

2006 – Efter tio år inom politiken blev jag nominerad till Riksdagen. Jag skulle alltså ha personvalskampanj och även jobba som valarbetare åt en kommun. Jag kunde, som första person, beskriva hur allt gick till inifrån. Hur man möblerar en valstuga, hur det går till när man väljer bilder och utformar en personvalskampanj, utsattheten som valarbetare i valstugan och en massa annat.

Jag startade bloggen och döpte den till ”Riksdagen nästa” och valde Expressen som min plattform. Det small till direkt. Expressen publicerade nämligen sk ”oneliners” ur våra bloggar i pappersupplagan av tidningen. Och mitt ämne var unikt, alltså blev det ganska många onliners, under kommande halvåret. Som en liten följetong från valstugan på torget i Huddinge, kanske man kan säga.

Jag stod dock rätt långt ner på listan och visste att jag inte skulle bli invald, men det var kul att får vara med i den där galna karusellen. Direkt efter valet i september, döpte jag därför om bloggen till ”Ensamma Mamman”. Efter att först ha kollat av med Cecilia Torudd att det var ok att använda namnet, då hennes seriestrippar hade samma namn. Hon sa ja!

2008 – Expressen lägger ner och jag flyttar bloggen till Blogspot. Det är den enda portal som jag då hittar som jag kan importera hela bloggen till, jag vill ju inte förlora något. Efter lite meck ligger den där, nästan i sin helhet. Bilderna vill inte följa med över, men texten finns iaf.

Jag träffar Martin och är ju inte ”Ensamma Mamman” längre. Så efter en tid och noga övervägande döper jag om bloggen. Den är numera så stor och välkänd att ett namnbyte känns lite knepigt, alltså håller jag det enkelt och lägger bara till Fd – före detta. Och sedan dess har den hetat så.

2013 – Jag tror att det är ungefär här som jag blir inbjuden till mitt första sk Bloggevent. Så förutom de jag lärt känna på Expressen och fortfarande har kontakt med, kommer jag nu in i en gemenskap med folk som faktiskt tjänar pengar på sina bloggar. Som har detta som sitt jobb, helt eller delvis. Jag knyter kontakter, lär mej mer och får snart mitt första betalda uppdrag via någon slags förmedling.

Nånstans här startar jag instagram också. Mest av nyfikenhet och på kul, som de flesta andra. Men detta blir snart ett komplement till bloggen och det går snabbt att få rätt många följare. Ingen är mer förvånad än jag 😛

Hemmafru med sociala medier

2014 – Martin har omskolat sej och börjar en helt ny karriär. Han tjänar så pass bra att jag kan bli hemmafru om jag vill. Så jag börjar lägga mer tid till bloggen och sociala medier, eventen blir fler och allt börjar kännas väldigt spretigt. På hösten startar vi därför onlinemagasinet Du i Fokus – duifokus.se för att avlasta bloggen, så den kan gå tillbaka och bli min dagbok igen. Som det var tänkt från början.

Du i Fokus tar form och det som skulle vara ett hobbyprojekt spårar ur totalt. Sedan dess har magasinet varit mitt arbete och det jag dagligen gör. Där kan jag skriva om det som inte handlar om mej, det är lixom bara jobb.

2018 – Bloggen växer ännu mer och det kommer fler förfrågningar om samarbeten. Blogspot börjar kännas för litet, så efter 10 år på Blogspot tar jag steget och skaffar egen domän. WordPress blir bloggens nya verktyg. Jag gillar inte förändringar, men det är bara att tugga i sej och lära sej allt nytt. Som tur är fattar ju Martin sånt, så när något krånglar rycker han in och reder ut det jag ställt till med.

2021 – Vi är mitt i pandemin och Sverige har en massa restriktioner. De senaste åren har jag skrivit mycket om resor, allt det tar ju slut när covid seglar in över världen. Så vi köper husbil och börjar åka Sverige runt och hittar massor med nytt att skriva om. Och filma. För helt plötsligt har vi en Youtube-kanal också. Och den växer snabbt, så pass att vi efter ett år faktiskt kan tjäna några kronor varje månad.

2022 – hade vi vår första husbilsträff och efter den hör campingtidningen Husbil & Husvagn av sej och vill att vi ska skriva en kort text om träffen. Efter det får vi skriva ett par texter till, men det blir ingen riktig fart på skrivuppdragen. Förrän jag, våren 2024 (?) av en slump träffar chefredaktören på Husvagn & Camping på en lunch, och frågar fräckt om han inte behöver en skribent. Det gör han!

2026 – Idag är alltså bloggen och sociala medier större delen av mitt jobb, men så finns även uppdraget för campingtidningen som är det som ger mej en stadig inkomst. Martin har gått ner på 80% på sitt IT-jobb, för att rodda med Youtube och som min fotograf resterande tid. Numera bor vi större delen av tiden i vår husbil och älskar vårt nya liv!

Jag tror inte att särskilt mycket av detta skulle hänt utan bloggen. Den gjorde att jag fick en massa bra kontakter, blev ett ”namn” och den öppnade en massa spännande dörrar. Saken blir ju inte sämre av att jag är en sån som vågar ta chansen och oftast tackar ja till konstiga erbjudanden.

Så idag firar jag bloggens 20 år och klappar mej själv på axeln för att jag vågade kasta mej ut i en värld som jag inte visste något om. Men det gjorde ju nästan ingen då, vi var pionjärer allihop. Och se som det blev. Det är himla kul att ha varit med hela vägen, iaf nästan från början.

Grattis till mej 🙂

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram