Då var vi fem!

Då var vi fem!

Junior har gått runt som en osalig ande hela dagen och bara väntat… det är 20 dagar sedan han såg sin flickvän senast och idag skulle hon komma med bussen från Stockholm. 16.15 brukar bussen komma, han gick upp redan innan 16 till hållplatsen – bussen var sen! Men strax innan 17.00 kom de hem och Baileys blev alldeles lycklig. Junior? Jo, han är lycklig han med 🙂

Junior är 15 och 1/2, flickvännen har inte fyllt 15 än. Så hur gör man med sängplatser? För mej är det sjävklart med skilda sovrum och en viss begränsning av umgänge, men jag kanske är gammalmodig? Så nu sover A i rummet brevid vårt och killarna i andra änden av huset. Å då tänker smarta du ”Jamen, när ni sover kan vad som helst hända”. Sant. Å när vi inte är i närheten kan, och har säkert redan allt hänt. Men måste man servera tillfällena?

Jag tycker att så länge hon inte är ”lovlig” så gör man så här. Snart kanske det blir annorlunda, men nu är det så här. Jag vet inte när det passar sej att sova tillsammans, snart kanske eller när de varit tillsammans lite längre? Men jag vet att när jag var 15 var det otänkbart både från mina och hans föräldrar. Jag har för mej att det var ”olustigt” så länge jag bodde hemma och jag flyttade hemifrån när jag var 19. Så länge lovar jag att jag inte ska tvinga dem att sova i skilda rum.

Jag menar: det som kan hända, kan hända när som helst; dagtid, nån annanstans mm. Vill man, så fixar man både tillfället och platsen. Jag hoppas bara att de tar hand om varandra och sej själva på bästa sätt och att de inte försätter sej i en situation som blir besvärlig. Jag tror att vi har en så pass öppen relation att vi kör med öppna kort och kan prata om det mesta.

Hur gör ni?

.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.