Direkt efter jul såg jag att många hade testat att vara helt mobilfria på julafton, eller iaf under en
begränsad tid. Några upptäckte att de pratade mer med varandra och hade spelat spel under kvällen, andra märkte inte så stor skillnad.

I vår familj är mobilen ständigt närvarande, även på högtider och på nätterna. Det är i mobilen (FB) som jag har alla mina extraungar, min familj och släkt som bor långt bort och det är även från den som vårt arbete sköts och som ibland är avgörande för att vi ska få lön. Hade jag inte haft min mobil och Facebook i mobilen hade jag inte kunnat ha daglig kontakt med vår pojke i Gambia, mina kusiner i Göteborg, extrabarnen som rör sej runt hela världen eller svara snabbt på frågor från våra medlemmar. Detta gjorde jag även på julafton.

Mitt i julmiddagen hör Smile av sej från Gambia, han är muslim och firar inte jul. Han berättade att fyra av hans syskon hade malaria och behövde hjälp. Visst fick han vänta lite på svaret medan vi åt, men sen ”pratade” (chattade via FB) jag med honom och såg till att det fanns pengar åt honom att hämta hos vår vän så att han kunde köpa medicin till småsyskonen. För oss är detta viktigt och då spelar det ingen roll vilken dag eller tid det är.

Min mammas kusin som är 90 år firade julafton tillsammans med oss och hon tog väldigt illa upp av detta. Hon tyckte att vi var riktigt hemska och tala om detta ordentligt för oss. Jag blev irriterad och försökte förklara för henne, men jag är inte riktigt saklig när jag blir arg… istället tog Junior sin mobil och visade henne hur han kunde prata med någon som är i Gambia medan han sitter och firar jul i Sverige. Det tog en stund, men han har betydligt mer tålamod än sin lilla mamma och snart fattade hon faktiskt nyttan med både mobil och Facebook och att det faktiskt var något vettigt vi sysslade med. Hennes hjärta brinner för Afrika, så även om vi inte var ursäktade var det iaf något hon förstod att vi behövde fixa med. Trots att det var julafton…

Men jag tror att detta är en ganska stor generationsfråga. Jag ser det inte som särskilt konstigt att man tar fram sin mobil lite nu och då, även under en middag, ett bröllop eller på bion. Är man dessutom bloggare, så är mobilen ständigt närvarande och man tar bilder på allt och kollar statistik och kommentarer. Det är väldigt skönt att tillbringa tid med andra bloggare, då är det inget konstigt att mobilen ständigt kollas och används. Ni skulle se när man är på middag… ALLA ska ta kort på maten innan någon får ta  🙂

Visst kan vår äldre generation tycka att detta är väldigt konstigt och ouppfostrat, men då får vi väl utbilda och informera dem då. Mina föräldrar är vana, de kan kommentera – men bryr sej inte så mycket. Inte Martins föräldrar heller, de vet ju att det är vår kanal utåt, att vi har vårt kontaktnät i mobilen och att det är i den där lilla plastgrejen allt finns; kamera, almanacka, vänner mm. Bättre att sitta med mobilen i handen än en hel dator…

Visst kan datafri tid vara en bra grej, men allt beror väl ändå på hur man sköter det? Ingen vettig människa sitter väl med ögonen på skärmen hela tiden? I vår familj pratar vi mycket med varandra, dagligen, om då någon vill kolla sin mobil medan vi äter så gör det mej ingenting alls. Men den äldre damens reaktion fick mej att fundera. Hon trodde nog inte att vi brydde oss ett skvatt om henne, utan använde mobilen för att hon var tråkig eller för att slippa umgås. Men så fungerar ju inte vår generation, eller kommande generationer heller för den delen. Man tittar snabbt och kan ändå hänga med i samtalet, man kanske tar en bild men har kvar fokus på det som händer. Ibland kanske tom bilden får en att bättre komma ihåg stunden?

Vi hade alltså ingen datafri tid under julafton, men utan att bestämma något så var det ingen som pysslade med mobilen under middagen. Lite sunt förnuft lixom… För mej är detta inget problem och jag tror som sagt att det är en generationsfråga. Vad tror ni?