Så var det dax att lämna Mauritius och den härliga solen. Efter två härliga veckor och rejäl åkahemångest, var det dax att återvända till kalla Sverige. Det var länge sedan jag velat stanna så mycket på en plats, som jag gjorde den här gången.

Jag har alltid svårt att åka hem, eftersom jag inte trivs i Sverige eller i vårt hem. Men den här gången var det värre än vanligt. En känsla jag är väl bekant med när vi är ute med Peppe (husbilen) eller är i Gambia. Känslan av att stanna tiden och bara vara där man är, för att man trivs så jäkla bra. Den underbara värmen, de vackra stränderna och de långa, ljusa dagarna – asså… det finns lixom inget bättre.

Vi hade längtat så mycket efter värme och då snackar jag inte svensk sommarvärme, utan 30+. Den fick vi verkligen. Under två veckor hade vi inte under 26 grader någon gång, inte ens nattetid – vi har legat på 28-30 i skuggan på dagarna och kanske 26-27 på nätterna. För oss är det perfekta temperaturer och vi har verkligen njutit. Vi lever upp och min kropp fungerar. Men nu var det slut.

Vi fick behålla vårt rum ända fram till taxin hämtade oss vid 20-tiden och fick tom äta middag i restaurangen, trots att man egentligen är utcheckad kl 12.00. Hotellchefen gillade oss tydligen, lät och stanna och underlättade på så sätt hela dagen och hemresan väldigt mycket. Så vi kunde ligga i solen ända tills den gick ner, duscha och packa ihop oss och sedan äta lite snabbt och dra iväg till flygplatsen.

När man åker till en ny plats kan iofs resan dit vara jobbig, men då har man ändå något spännande att se fram emot. När man åker hem är allt bara jobbigt, det är inte det minsta spännande. Vår hemresa var närmare 22 timmar lång, dörr till dörr. Ändå gick det oväntat bra.

Jag har insett mer och mer att jag gillar mellanlandningar, där man får gå av, sträcka på benen och röra på sej lite. Jag får väldigt ont i benen efter 6-7 timmar och det har varit väldigt jobbigt med längre flygningar. Nu när vi tvingats dela upp det mår jag mycket bättre. Så det kommer vi nog att fortsätta med.

När vi lyfte från Mauritius var det 27 grader varmt, när vi landade på Arlanda var det runt nollan. Helt ok för att vara januari. Det är rätt vidrigt när man kommer hem till massor med minusgrader och skillnaden blir väldigt stor i temperaturer. Ingen snö var det heller, så vi behövde inte börja med att skotta. Himla skönt.

Sedan vi kom hem har vi försökt att komma ikapp med både jobb och hemarbete. Det går sådär… vi har varit på Formex och några galor. Men längtar ut igen, det är ju så vi är. Å på fredag drar vi! Först ska vi klara av min födelsedag och en väldigt jobbig begravning, men sen blir det en helg borta från allt. Så skönt!

Och vi planerar redan för nästa vinters långresa. Kanske blir det den där Västindienkryssningen, eller så hälsar vi på vår by i Gambia… vi vet inte var det bär av – vi vet bara att det blir. Och att det blir varmt!

---

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}