Nu har jag frågat ut Martin om allt som händer här hemma och om han tycker att jag är så dålig på att göra saker i hushållet som jag just nu tycker att jag är. Han sa nej! Med stort utropstecken. Han tycker tvärtom, att han inte gör så himla mycket heller…

Vårt hem fungerar ju! Jobbet blir gjort, räkningarna betalas, maten blir lagad, kläderna tvättade, hemmet städat och hunden får komma ut. Det behövs inte så mycket mer än så ibland.

Vi hade ett långt samtal medan vi åt middag (köttfärsspett, ris och raita som han lagat förstås) om allt mellan himmel och jord. Det händer mycket här hemma och i skallarna på oss, det är lite ketchup-effekt på sånt i vårt fall. Det har varit lugnt några veckor, men nästa vecka kör allt igång igen och börjar med att vår lokaltidning Södra Sidan kommer hit för att prata lägenhetsproblem med Senior och mej. Tack och lov har jag numera iaf en grundordning här hemma, så jag behöver inte röja hela hemmet för att det kommer en fotograf hit. Alltid nåt.

Även känslomässigt händer det grejer. Tankarna snurrar kring operationer både för mej och Martin, att han snart har pluggat klart och att vi inte vet vad som händer sen, vi börjar landa som kontaktfamilj och i de diagnoser jag nyligen fått och en massa annat. Jag mår bättre än i förmiddags och vidhåller att jag har den bästa sambon i hela världen. Han som älskar mej precis som jag är och gör allt för mej. Man kan knappast begära mer än så  🙂

Hoppas ni får en superfin kväll everyhopa!