Nu är det en vecka sedan jag kom hem från Filippinerna. Jag kan inte påstå att jag gjort särskilt mycket de senaste dagarna, magen ballade ur igen…

Första dagen hemma sov jag mest och på kvällen gick jag och la mej redan vid 18. Jag avskyr tidsskillnad! I tisdags vaknade jag vid 3 på morgonen och kunde inte somna om, så jag började läsa en ny bok. På eftermiddagen började det; illamåendet…

Att må illa är något av det värsta jag vet! Under bägge mina graviditeter har jag mått illa och spytt flera gånger om dagen i 38 veckor. Jag får panik när jag bara mår det minsta lilla illa, så i tisdags var paniken stor och den har hållit i sej. Magen ballade ur totalt och jag har mått illa konstant. Onsdag och torsdag levde jag på koltabletter, det hjälpte lite…

Sen fick jag tips om Silicea som jag köpte på fredagen och det funkade bättre. Efter två dygn med nyponsoppa, fiskbullar och Silicea var illamåendet äntligen borta när jag vakande igår morse! Vilken lättnad! Fem dagar med illamående var äntligen över.

Nu har min mage bråkat i drygt en månad. Första var det julborden som ställde till det och stoppade upp hela systemet. Det tog en vecka innan allt var ok igen. Och nu tror jag att det var kyckling på flyget som istället ställde till det åt andra hållet. Jag kanske var lite extra känslig efter det första och drog på mej ny skit enklare än de andra på resan – för ingen av dem verkar ha blivit dålig. Så det kanske inte var flyget, även om jag tyckte kycklingen smakade lite mysko.

Man får inte särskilt mycket gjort när magen krånglar och särskilt inte när man är jetleggad. Jag har mest sovit och tyckt synd om mej själv. Men nu tror jag att det är över för den här gången och att jag hinner ta hand om magen ordentligt innan det är dax för nästa gång. Om 35-40 dagar åker vi till Domiikanska Republiken. Blir man dålig där?