Nu har vi vänt och vridit på morgonens tråkiga vägningsresultat och kommit fram till ett par olika anledningar. Förra söndagen åt jag mindre och lyckades gå på toa innan vägning, igår åt jag mer och lyckades inte gå på toa innan vägningen i morse. Alltså blev resultatet lite bättre förra veckan än det kanske borde och sämre idag än det alltså borde.

Magen är ett stort problem som måste åtgärdas. Jag äter kosttillskott dagligen för matsmältningen med måste nog gå till doktorn och få hjälp av proffs. När jag kommer hem ska jag gå till hälsokosten och köpa probiotika och magnesium och hjälper inte det, så ska jag ringa doktor Kompis. Jag vill ha en normal fungerande mage som gör vad den ska iaf en gång om dagen, inte var fjärde var femte dag…

Här har varit ca 90 % luftfuktighet idag, det kan ju vara så att jag svällt lite utan att jag märker det. Jag tycker inte att jag är svullen, men Martin är det och varför skulle han vara ensam om det? Sen var det det där med sömnen… den blir svår att göra något åt här och nu, men blir nog bättre när jag kommer hem på lördagnatt.

Idag har jag motionsvägrat och ätit det jag tycker om, vilket blev ägg med kaviar i morse och två korv med bröd och en bulle till lunch. Jag har inte brytt mej ett skvatt om vare sej mat eller motion utan bara släppt allt sånt. Martin har varit ute med Baileys själv och sen har vi mest legat och lyssnat på ljudbok i sängen med hunden vid fötterna. En bra dag för det eftersom det regnat lite då och då.

Så nu har jag deppat klart och slickat mina sår färdigt. Ikväll gör jag som jag vill och imorrn återgår jag till programmet igen. Man får bara ha offerkappan på sej en liten stund i taget, annars blir den för tung och svår att ta av sej.

Å vet ni? Även om det är ett lyxproblem och det finns annat i världen som är en miljon gånger värre så får jag faktiskt bli ledsen och deppa ihop över ett ynka hekto. Just precis nu i min värld, är det där hektot en jättestor sak eftersom det är ju precis det som jag satsat hela semestern för att bli av med. Jag behöver egentligen ingen förklaring eller kommentarer om att jag ska ägna mej åt viktigare saker. Det räcker med att klappa mej uppmuntrande på axeln och säga att det är skittrist men att det snart går åt rätt håll igen. Tack alla ni som gjort det 🙂

Imorrn är jag på banan igen och nästa måndag är det ett minus på vågen. Så det så!