Vi har varit så otroligt duktiga under hela semestern, tagit långa promenader, ätit bra och haft en positiv inställning och känt att kroppen lixom krymper på nåt sätt. Så jag såg verkligen fram emot att ställa mej på vågen och se den visa ännu mindre än förra veckan. För nu händer det grejer!

Martin konstaterade glatt att han är två-siffrig igen och har gått ner ytterligare 2,4 kg! Han är helt otroligt och har siktet inställt. Han ska nå sitt mål om ett par månader och gå ner ytterligare 6 kg. Så ställde jag mej på vågen och fick en mindre chock! 0,1 UPP!!! Hur kan det vara så? Det är inte möjligt!

Jag har gjort precis alla rätt, förutom att sömnen är störd och magen inte riktigt samarbetsvillig. Men det ska fan inte vara UPP! Jag hade räknat med 3-4 hg ner iaf. Martin har gått igenom mina checklistor och hittar inget fel, allt ser perfekt ut.

Där öppnade sej marken och det nattsvarta djupa hålet drog ner mej totalt. All den ansträngningen och sen är belöningen ett plus. Visst kan det tyckas patetiskt att jag reagerar som jag gör och att det är ett sk i-landsproblem. Men har man verkligen satsat allt och gjort sitt absolut bästa och vet att man gör allt enligt konsten alla regler – ja, då vill man ju se resultat och bli belönad.

Det hade ju varit en helt annan sak om jag inte varit så noggrann och inte varit så säker på att  jag gjort allt man ska och att det helt enkelt inte skulle kunna bli något annat resultat än minus. Hade jag vetat med mej att jag tagit ett eller flera ”sidospår” så hade ett plus varit förståeligt. Nu är det inte så.

Jag är ledsen, frustrerad och besviken och mest av allt vill jag bara dra täcket över huvudet och ge upp. Men ger jag upp vet jag att kilona kommer som på beställning och jag vill aldrig mer vara tjock. Visst, jag har ett normalt BMI nu och borde alltså vara nöjd. Men jag ligger väldigt nära övre gränsen och vill ha lite mer säkerhetsmarginal.

Idag tänker jag tillåta mej att vara ledsen och dessutom promenadvägra. Jag tänker låta kroppen vila helt och hållet och sova när jag känner för det. Med lite svart kaffe kanske magen börjar fungera också. FAN va less jag blir!!!