Jag har både hört och sett mycket under mina fyra år i tingsrätten. Men det vi fick höra idag var det värsta jag någonsin hört någon vara med om. Jag var så illa berörd att jag mådde illa.
 
Vi har en 16-årig grabb åtalad för skadegörelse. Det är ju inte så ovanligt. När domaren börjar läsa upp grabbens personliga förhållanden, stannade världen. Han har adhd men är nekad medicinering, vi får inte veta varför. Sen får vi veta att hans pappa misshandlade mamman till döds och sedan tände eld på sej själv så han dog. Vi får inte veta om barnen var närvarande och såg detta, men bara vetskapen om detta måste ju vara illa nog.
 
Hur mår man som 12-åring när man vet en sån här sak? Hur kan man nånsing bli människa igen? När domaren läste upp just den meningen hörde jag hur alla i salen drog efter andan. Så jäkla obehagligt så alla tankar bara stannar upp.