Du borde inte fötts, Du är ett missfoster, Du är ett stort misstag!
 
Det är berättar en av ”mina” tjejer på bänken utanför skolan, att hennes pappa skriker åt henne dagligen. Jag frågade hur det var hemma och med tårar i ögonen rinner detta ur henne. Hon står inte ut hemma och försöker vara ute så mycket det går. Jag stod en lång stund och bara höll om henne. Behöver jag säga att även jag hade tårar i ögonen?
 
Hon fick mitt telefonnummer och jag uppmanade henne att ringa eller skicka sms när som helst på dygnet och att hon fick vara hos oss så mycket hon behövde. Sen frågade jag om det var något hon ville att jag skulle göra mer konkret. Hon skakade på huvet och sa att det finns inget som någon kan göra. Familjen hade en anmälan från soc på sej i våras, men den las ner. Jag frågade om hon ville att jag skulle göra en ny anmälan. Det ville hon inte just nu ”för då blir det bara värre”, men att hon ville tänka på saken.
 
Mitt hjärta blöder och idag kommer jag inte kunnat tänka på något annat. Min lilla tjej som mår så dåligt  🙁