Junior slutade göra nåt här hemma för ett tag sedan och till slut fick jag nog och tog ett snack med honom. Han har alltid varit duktig på att se själv vad som behöver göras och alltid hjälpt mej när jag bett om det… å det var just det: när jag bett om det…

När jag frågade varför han inte gör något här hemma längre sa han: Jamen, du ber eller frågar inte längre om vi kan gör det eller det, du bara ger order!

Ping! Där trillade poletten ner och jag fattade direkt vad han menade. Förr har vi gjort saker tillsammans eller kommit överrens om vad som behöver göras och vem som ska göra det. Den senaste tiden har jag eller Martin bara sagt: ”Gå ut med hund!” ”Plocka ur diskmaskinen!” osv. Istället för: ”När du har tid kan du väl plocka ur diskmaskinen?” eller ”Baileys är kissnödig, kan du ta honom på en sväng?”

För det första så låter det mycket trevligare och för det andra så blir det inte ett slavgöra. Visst ska man ställa krav på sina familjemedlemmar, men vad är det för fel att göra det på ett trevligt sätt? Om de ändå inte hjälper till då får man ta till det tunga artilleriet! Då får man sluta serva helt och hållet! Då får den arbetsvägrande laga sin egen mat, tvätta sin egen tvätt osv. Till slut trillar nog poletten ner även där…

.