För ett tag sedan fick jag två böcker i handen, Tilde de Paulas Tiden läker inga sår och Tony Irvings Life, Love and Passion. Jag började med Tildes som var grymt intressant och som jag plöjde på ett par dagar. Här om dagen satte jag tänderna i Tonys bok och var fast direkt! Läs gärna recensionen på Du i Fokus.

Från första sidan kunde jag känna det han kände, den enorma frustrationen över att inte få vara sej själv, äcklet över att inte vara som andra, sorgen att inte vara accepterad och ilskan över orättvis behandling. Hela hans känsloregister kröp under skinnet på mej och jag såg en helt annan Tony än den man både ser på tv och på olika mingel. Även om jag tycker mej fått en annan bild vartefter jag pratat med honom.

Första gången vi träffades var på en Finlandsbåt någonstans runt 2008 kanske. Han drog med killarna upp på dansgolvet, pratade och vi hade allmänt trevligt. När vi gick av båten gick vi tillsammans till våra bilar, som av en händelse var parkerade brevid varandra. Sen har vi sett på olika mingel men bara hälsat. Närvi båda var med vid en filminspelning fick vi chansen att prata med varandra igen och då kändes han mycket lugnare än förra gången, nu vet jag varför. Mycket vatten hade flutit under broarna… Senast vi pratade med varandra var för några veckor sedan och nu kändes han dessutom lycklig och harmonisk. Hela Tony fullkomligt lyser!

I boken berättar han hela sin historia, från början till slut! Det är naket och utlämnande. Vi såg honom naken i föreställningen Wildthing, men det gjorde vi egentligen inte alls. Vi såg bara utsidan. Nu har jag sett honom helt naken! Hans egen berättelse om resan från att vilja passa in och vara alla till lags, till den han är idag. Så otroligt modigt att berätta alltsammans, tycker jag, för det är verkligen ingen vacker historia. Han har trampat på folk, svikit, blivit trampad på och sviken.

Bland annat berättar han om de droger han provat och att den värsta heter Uppmärksamhet. Hur lätt man blir beroende av uppmärksamheten och stålkastarljuset och att man snart gör vad som helst för att få det. Det kan man ju ganska tydligt se när det gäller vissa dokusåpamänniskor eller folk som blir kända över en natt. Vissa gör precis vad som helst för att klamra sej fast lite till. Uppmärksamhet vill vi alla ha och alla behöver vi den där klappen på axeln av bekräftelse, men det kan alltså bli ett sjukligt beteende och det beskrivs så otroligt bra i boken. När ljuset slocknar får mång panik och depressioner, så visst är det en drog. Många som går på röda mattan skulle nog känna igen sej om de läste boken, men då är det lättast att bara inte bry sej. För om man inte bryr sej så behöver man ju inte reagera… Tonys egna ord… Den som inte bryr sej har makten.

Han skriver en himla massa klokt och för att inte glömma bort en del har jag faktiskt skrivit upp några av klokheterna på en liten lapp. Bland annat ”Kaxighet kan vara täckmantel för osäkerhet” det är ju iofs inget nytt, men värt att påminnas om. Men det kolkaste är nog ”När en människa förstår hur det egentligen ligger till kan hon bli mer sårad av lögnerna än den faktiskta realiteten” DET skriver jag under helt och hållet på. Verkligheten och sanningen kan man oftast ta hur svår den än är, det är lögnerna som är svårast. Hur många gånger har jag inte sagt det till mina barn…

Jag gillade Tony redan innan jag läste boken, men nu har jag en helt annan förståelse för honom och varför han är som han är. Eller kanske blev som han blev…? Att driva sej själv till att göra skönhetsoperationer för flera hundratusentals kronor bara för att passa in och hur man under ett av dessa ingrepp helt plötsligt undrar va sjutton man håller på med! Stannar upp och ändrar kurs. Tonys livsstilsresa har gått lite vilse ibland, men nu ser det ut som han hittat hem. Som han äntligen kan njuta av att bara vara, inte behöva passa in eller behaga. Bara vara Tony. Dit vi alla en dag kanske hoppas att komma. Att bara få vara den man är, med fel och brister och ändå bli accepterade och respekterade. Det är iaf dit jag strävar.

Att få må bra, helt och hållet. Inifrån och ut. Som det såg ut så hade Tony allt. Han saknade bara egenvärde och självrespekt. Som många av oss andra. Jag säger bara: läs boken!