Den här veckan är jag alltså med sonen på skolinternat. Det är 96 stycken hormonstinna 13-åringar och 5 lärare. Jag är den enda förälder som är med hela veckan, ikväll kommer två till. Jag tycker det är konstigt att det inte är fler föräldrar som passar på att följa med och se vad deras barn gör här.
 
Det finns ju åtminstone 150 föräldrar på dessa 96 elever, enligt statistiken har ju inte alla ett heltidsarbete att gå till. Någon mer måste ju ha möjligheten att komma hit och bistå lärarna.
 
Det är också alltid samma föräldrar som engarerar sej och det är inte föräldrar till de barn som kräver mest – snarare tvärtom!
 
Jag har frågat några om de inte kan följa med som sällskap till mej och då får jag till svar att deras barn inte tillåter dem att vara med. Som om jag frågar mina… jag talar om för mina barn att jag följer med och så enkelt är det. Hemma hos mej är det nämligen jag som bestämmer, inte barnen. Mina ungar har aldrig klagat heller och de andra barnen kommer gärna och pratar med mej under veckan.
 
Någon dag kan man väl iaf offra se, det är ju kul här!