Ett barn som dör…

Ett barn som dör…

Hur hanterar man att ens barn dör? En bloggkompis som jag haft kontakt med i flera år har precis förlorat sin son i cancer. Även hon själv har cancer, ms och en del annat – så hon vet ju hur grymma sjukdomar kan vara.

Cancer är en elak sjukdom som tar liv både av gamla och unga. Den har ingen barmhärtighet eller urskiljning. Känns nästan som ett lotterier, där enbart turen ger en ny chans.

Jag har ingen aning om hur jag skulle klara att något av barnen tog ifrån mej på det sättet. När Senior blev misshandlad i skolan och jag fick veta det, slets hjärtat ur kroppen på mej. När jag sedan fick se honom blev jag förbannad på förövarna. Blir det likadant när en sjukdom är iblandad? Blir man först chockad av beskedet och sen förbannad på sjukomen? Jag vet inte, jag vet bara att det måste vara det värsta man kan vara med om. Det är inte meningen att föräldrar ska begrava sina barn.

Jag hoppas att jag aldrig får veta hur det känns…

.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *