Ett händelserikt 2016

Ett händelserikt 2016

Årets sista timmar! Det har hänt lite kan man nog säga… bara en sån sak som att jag sa JA, det trodde jag aldrig skulle hända igen! Här är lite av allt som hänt i år…

Året började i Gambia. Vi åkte dit tillsammans med killarna och besökte bla våra vänner i byn Soma. Vi hade massor med gåvor och mat med oss och hela byn var som galna. Många nya vänner blev det och vi har lovat att komma tillbaka i januari 2019. Hoppas du vill följa med dit då  🙂

När vi kom hem började Martin sitt nya jobb. Snart har han jobbat där ett år och han trivs väldigt bra. Själv skrotar jag runt hemma, går på mängder av pressträffar, skriver på bloggen och Magasinet. Det rullar på och vi trivs rätt bra med tillvaron.

Under våren fortsatte bröllopsförberedelserna och till slut hade vi även ett efternamn! Med namnet klart kunde vi knyta ihop de sista lösa trådarna och till slut bli äkta makar. 23 juli stod vi i fören på M/S Drottningholm och med barnen och våra föräldrar som vittnen sa vi JA till varandra. Solen sken från en klarblå himmel, det var alldeles lagom varmt och knappt en krusning på vattnet. Allt var helt perfekt. Samtidigt som vi gifte oss hade byn i Gambia bröllopsfest för oss, vilken ära!

Dagen efter bröllopet åkte vi på en helt fantastiskt bröllopsresa som jag blir alldeles varm när jag tänker på. I Barcelona klev vi på Brilliance of the Seas som skulle ta oss ett varv runt Medelhavet. Vi besökte Nice, Pisa, Rom, Venedig, Kotor mm. En helt fantastisk resa med massor av sol och vatten.

Så kom vi hem och hade bröllopsfest. Ett 30-tal vänner var med oss och delade på en stor bröllopstårta. När allt var över kändes det som vi haft ett 3-veckor långt bröllop. Nu kommer jag aldrig mer göra om det! Isf ska jag gifta om mej med Martin  🙂

Hösten var jobbig med lite för många väderomslag för min smak. Det har varit mycket värk och många dåliga dagar. Så fort jag kunnat har jag varit på gymmet, jag vet ju att jag mår bättre när jag tränar. Men det har varit rätt jobbigt faktiskt, jobbigare än på länge. Tack och lov fick jag möjlighet att åka iväg till solen ett par omgångar och det gjorde susen!

Jag är så tacksam att jag har Martin, han låter mej vara precis som jag är. Mina dåliga dagar trycker han ner mej i soffan och passar upp mej så mycket han bara kan. Trots att han säger att jag inte ska ha det, så har jag väldigt dåligt samvete över de dagarna. Jag får ju inget gjort! Han är verkligen en pärla och jag förstår inte hur han står ut med mej!

Bloggen har rullat på med en massa nya läsare och ny följare på Instagram. Det är en svindlande tanke att tänka hur många som faktiskt följer min vardag både i ord och bild. Bloggens lillasyster Du i Fokus har ändra utseende och även det fått massor med nya läsare. Jag tjänar fortfarande inte ett öre, men vi får göra så mycket roliga saker att det inte gör något. Vi behöver inte så mycket och klarar oss bra på Martins lön.

Barnen då? De små barnen ja… som inte är så små längre (22 och 23). Senior har haft otur på jobbfronten och är just nu utan arbete. Han tog truckkort i våras och har en helt annan chans på arbetsmarknaden nu, så det ska nog lösa sej ganska snabbt. Junior däremot är kvar på sitt jobb och ska börja en ny tjänst efter nyår. Bägge är numera sambos och har bra liv.

2016 har varit ett av mina bättre år. Jag är älskad, älskar, har gift mej, fått nytt namn, rest och gör egentligen vad jag vill. Jag har svårt att se att 2017 kan bli bättre faktiskt… det enda jag önskar är att Senior ska få ett fast jobb så han kan koppla av och komma på fötter igen. Allt annat är ju redan så bra det kan bli.

Men jag hoppas förstås att få resa minst lika mycket som under 2016 och att magasinet ska få ännu fler läsare. Att alla får vara friska är en självklarhet att önska sej. Min farmor blir 97 i mars och Baileys blir 10, man vet inte hur länge de är med oss… jobbig tanke. Jag hoppas förstås också att min värk blir bättre, men det är som det är med den saken.

I natt välkomnar vi ett nytt år. Jag avger aldrig nyårslöften, men jag säger varje år att jag ska bli snällare mot mej själv. Jag lyckas bättre och bättre med den saken ju äldre jag blir. Jag ska fylla 47, är man medelålders då? Jag känner mej som 35 ungefär, det var en ganska bra ålder där jag gärna stannar. Fast jag trivs samtidigt med att bli äldre, man blir friare på nåt sätt med åldern. Klokare. Modigare.

Jag önskar er alla en riktigt härlig nyårsafton och ett gott nytt 2017! Lova att bli snällare mot er själva och gör allt för att hålla det! Och skratta mer! Och gör det högt! Vi behöver mer skratt i våra liv, det gör så mycket gott.

Ha en fin kväll, vi ses 2017!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.