Senior hade med sej en kompis hem efter skolan idag, men det visste jag ju. En liten dam som ville prata lite och jag är glad att kunna ställa upp. Det är viktigt att ge av sin tid till våra unga medborgare!
 
Å det var en liten beklämd tjej som dök upp hos mej. Många funderingar och beslut som skulle fattas. Jag skulle till sjukgymnasten så vi fick prata i bilen, det går bra det med. Lite lyckades vi nog reda ut och innan vi skiljdes åt blev det lite att äta hemma i mitt kök. Det hade inte varit mycket av den varan de senaste dagarna, tydligen. Och INGEN lämnar mitt hem hungrig!!! Nu hoppas jag bara att det får stanna i magen också…
 
Jag hoppas hon kommer tillbaka, jag vill gärna följa upp och vara med på vägen. Dörren står alltid öppen, och det vet hon precis som alla andra mina ”extraungar” gör.