Vi har några ord i vårt språk som folk verkar ha väldigt svårt att uttala. Dessa är bla hej, tack och förlåt. Hade jag fått minsta lilla förlåt eller ursäkta idag, så hade jag mått mycket bättre.

Jag är på ett uruselt humör och allt började igår. Jag har försökt att få tag på några olika personer, som inte svarat på vare sej mail eller sms. Jag avskyr sånt! Jag gav dem gårdagen och tänkte att jag får väl ringa dem idag då. Viket jag också gjorde…

Men det började alltså igår med att min började Facebook började trassla. Facebook tog bort alla mina inlägg i olika grupper och stängde ner hela mitt konto. I grupperna hade jag lagt ut min veckomeny för att pusha för den, precis som jag gör varje måndag och gjort många år utan problem. Helt plötsligt kommer jag inte in på min fb och när jag efter mycket krångel till slut kan använde FB igen så har alla mina inlägg tagits bort. Detta gjorde att jag fick en massa extra jobb och att statistiken störtdök. Jag blev rätt irriterad kan man väl säga, för en del av oss är FB ett arbetshjälpmedel och en viktig del i att nå ut med våra produkter. Ett i-landsproblem kanske, men ett stort problem för en företagare.

Idag tog jag tag i nästa irritationsmoment och ringde upp de där personerna som inte behagat svara på mina mail eller sms. En av dem samordnar valen här i kommunen och hade bokat upp mej för att räkna de sk onsdagsrösterna imorrn. Jag behövde förstås veta tid och plats för detta och var rätt angelägen om att få uppgifterna. Jag hade stuvat om totalt i mitt schema för att kunna göra detta, tycker det är kul och ett bra tillskott till kassan. Min irritation från gårdagen sitter kvar lite grann, men inte så det stör.

När jag till slut får tag på henne säger hon bara kort att hon inte kan använda mej eftersom jag inte gått valutbildningen. Va?… jag säger att det kunde hon väl kläckt ur sej tidigare och det var ju en extra utbildning så sent som förra veckan som min son var på som hon kunde skickat mej på. Jag hade ingen aning, det är hennes jobb att veta sånt. Att behöva en hel valutbildning är ju inget man tänker på när man bara ska räkna kuvert och papperslappar. Fattar hon hur jag ändrat och slagit knut på mej själv för att kunna göra detta? Hon säger ingenting, hummar bara. Skitdåligt säger jag och hade jag kunnat slänga på luren så hade jag gjort det, men numera trycker man ju bara på en knapp… Inte samma känsla eller lika effektfullt!

Hade hon istället börjat samtalet med att säga att hon hade klantat till det och är ledsen för det så hade jag tagit det på ett helt annat sätt. Nu gjorde hon inte det och jag blev skitarg. Människor kan göra misstag men mycket kan göras ok med ett enkelt förlåt. Hon hade kunnat ändra hela samtalet genom att föregå mej och på så sätt hade vi förmodligen mått annorlunda bägge två. Nu är jag skitförbannad och hon tycker säkert att jag överreagerar.

Jag tycker att det är ganska lätt att säga förlåt, ursäkta, jag gjorde fel – men det gör tydligen inte andra. Jag är mänsklig med allt vad det innebär av fel och brister, jag gör fel – alla gör fel. Att säga förlåt ändrar inte det man gjorde, men förändrar känslan både för den det gäller och den som gjorde fel. Bägge mår bättre!

Ja, jag går miste om rätt mycket pengar och en rolig stund med människor som jag inte träffar så ofta – det är jag besviken över. Men jag är mest förbannad över nonchalansen hon visade mej och att jag inte ens är värd en ursäkt. Efter väldigt många års samarbete dessutom. Så gör man inte!

Tycker ni att det är svårt att säga förlåt? Varför är det isf det?