Vi fick alltså ersättning från försäkringsbolaget utan minsta knorrande… ganska mycket pengar. Vi var glada och tacksamma, nu kan vi bla köpa en ny platsgran till jul. Den blev ju förstörd. Men så kom brevbäraren och nu förstår jag varför Baileys skällde på honom… han hade nämligen med sej fakturan från saneringsfirman…

Den fakturan ska man nästan skriva med stora bokstäver: FAKTURAN! Den var rejält saltad. Så till den milda grad att jag kände mej tvungen att ringa konsumentrådgivaren här i kommunen. Jag gick igenom siffrorna med honom och han rådde mej att skriva en liten rad till någon chef på firman. Efter en stund gjorde jag som han sa och fick nog ihop ett ganska vettigt brev med argument till varför jag inte tänker betala deras fantasisummor. Bla begär de en milersättning på 103 kr!!! De vill ha betalt för 7 timmars jobb när de bara var här knappt 4 osv osv. Ska jag betala en timpenning på drygt 1000 kr PER GUBBE! Då ska baske mej resten av fakturan vara rätt!

Där försvann både det goda humöret och ersättningen på en och samma gång. Surt sa räven…

.