Jag är så glad för att kunna läsa igen, men det ställer till lite problem. Jag är nämligen en sträckläsare…

Jag har alltid älskat att läsa och var ganska liten när jag grottade ner mej i tjocka härliga böcker. Att då blir utbränd och helt tappa förmågan att läsa och framförallt förstå vad jag läser var rätt frustrerande. Några favoriter sparade jag, men de flesta böcker gavs bort. En del köptes nytt och las på hög… jag hoppades ju…

För några år sedan kunde jag börja läsa lite smått semestern, om vi var bortresta och det var helt lugnt. Då plöjde jag böcker och inventerade hotellens bokhyllor. Å så i våras kunde jag äntligen börja läsa även hemma, utan att jag var ledig. Äntligen förstår jag vad jag läser igen och kan njuta av böckernas fantastiska värld året om. Det är så härligt!

Men det finns ett problem… jag sträckläser. Plockar jag upp en bok, så har jag väldigt svårt att släppa den innan den är utläst. Jag får inget gjort! Å jag vet ju detta… därför lägger jag in böckerna i ett skåp, så jag inte ska se dem och försöker att göra allt jag ska innan jag öppnar det där skåpet. Det går sådär…

Som nu. Jag fick hem en massa spännande böcker, recensionsex som helst ska läsas igenom i närheten av bokreleasen och skrivas om. Jag öppnar paketet, ser böckerna, känner tyngden och tvingar mej att göra alla ”måsten” först. Jag vet ju att om jag öppnar dem, så är det kört. Förra veckan hade jag ett par timmar på stan mellan möten, då passar det ju bra att börja med en bok. Så det gjorde jag och sen var det kört. Likadant igår, jag skulle bara läsa lite innan jag somnade… idag läste jag ut boken.

Två väldigt bra, men helt olika böcker. Den första var När alla klockor stannat av Ninni Schulman och den andra Välkommen till Flanagans av Åsa Hellberg. Ska berätta lite kort om dem tänkte jag.

När klockorna stannat är den sjätte boken i Hagforsserien. Man behöver inte ha läst de föregående för att läsa denna. När årets bygdespel ska ha premiär på Ekshärads hembygdsgård mördas skådespelarna en efter en. Morden är hänsynslösa och förbryllar såväl polisen som journalister. De verkar på många sätt höra ihop men tillvägagångssätten är helt olika.

Jag gillar böcker där jag inte kan lista ut mördaren förrän alldeles i slutet och detta är en sån bok. En bra deckare helt enkelt! Nu ska jag nog kolla in de föregående och ser fram emot fortsättningen i serien. Men böckerna kan man alltså läsa separat, det gjorde jag 🙂

Välkommen till Flanagan är något heeeelt annat. Svenska Linda är bara 21 år gammal när hon ärver ett hotell i London. Det är efter kriget och kvinnliga chefer är fortfarande rätt ovanligt. Det handlar om hennes liv, hotellet, konflikten med kusinerna och om systerskap. En feelgoodbok kan man väl säga. Jag längtar redan efter fortsättningen, som jag vet är på g!

Två olika men himla bra böcker! Nu får jag helt enkelt inte peta på en bok förrän jag gjort allt jag ska, för då blir inget gjort. Vilken tur att jag ska ut och flyga om drygt en vecka. Några timmar på flygplan och några timmar mellan flygen ger ju många timmars läsning. Undrar vilken bok jag ska välja 🙂