Just nu plöjer jag serier. Det började i Egypten när jag tog med alla fem böcker om Yogi och låg där på stranden och mysläste. Sen fortsatte det när jag kom hem. Då med Rosenfeldts böcker, eftersom Martin ville se tv-serien som bygger på den första boken i serien.

Vi har ingen bokhylla. Mitt sängbord är däremot väldigt stort och med flera våningar. Där samlar jag böcker som ingår i serier och när jag har en komplett serie, åker den ner på golvet brevid sängen. Sen plöjer jag en hel serie på en gång och ger bort den när jag läst klart. Jag läser aldrig en bok flera gånger.

Innan nyår hade jag ganska många staplar, nu är de betydligt färre. Jag har en som är på hela 27 böcker, det kan nu ju få gissa vilken det är… den 27:e delen släppts nu i veckan och las till de andra. En dag, i sommar hoppas jag, ska jag ta tag i dem.

Men nu ska jag berätta om serierna jag läste för någon månad sedan. En hård och en mjuk.

Yogi & Göran av Mikael Bergstrand

Serien följer den svenske, rätt bittre medelåldersmannen Göran Borg som reser till Indien och där oväntat blir vän med Yogi, en varm och livsglad Delhi-bo. Mötet mellan dem blir startskottet för en resa som handlar lika mycket om Indien som om Görans egen förändring. Han tvingas omvärdera sina vanor, sin syn på andra och vad det innebär att faktiskt leva “här och nu”. Tonen är humoristisk och varm, med mycket vardagsliv, färgstarka miljöer och en stadig dos självironi.

En skön mix av oväntad vänskap, kulturkrockar och liv som tar en ny riktning. Böcker som lockar till fniss medan man läser, men också berör. Det är även en hel del igenkänning, men också en väldigt fin reseskildring och beskrivning av ett annorlunda land. Jag har varit i Indien och känner igen mycket av det som beskrivs. Den första boken har också filmatiserats som dramaserie i SVT, men Björn Kjellman i huvudrollen som Göran.

En väldigt fin serie, som dessutom är komplett. Sånt gillar jag!

Vargasommar & Skördebarn – Hans Rosenfeldt

Hans Rosenfeldts romaner Vargasommar och Skördebarn är första böckerna i hans serie om Haparandapolisen Hannah Wester. En mix av glesbygd, gränsproblematik och rå nutida brottslighet. Hur många delar det blir är oklart.

I Vargasommar startar allt med ett makabert fynd i vildmarken utanför Haparanda: en död varg med mänskliga rester i magen. Samtidigt bubblar en våldsam gäng- och knarkuppgörelse i bakgrunden, och en ovanligt farlig kvinnlig lönnmördare rör sig i området. Hannah Wester inser snabbt att hennes annars lugna polisvardag har förvandlats till en sommar där allt står på spel. Hon får även veta att hennes man har obotlig cancer, samtidigt som hon misstänker att kvinnan de jagar kan vara hennes försvunna dotter.

I Skördebarn dras Hannah tillbaka in i ett ännu mörkare fall. Spåren leder bland annat till försvinnanden, ett dött spädbarn och en isolerad plats som kallas ”Gården”. Parallellt kopplas händelserna i Haparanda till maktens korridorer i Stockholm, där ett offentligt avslöjande om ett kommande barn sätter igång hot och utpressning. Romanen väver ihop människohandel/trafficking och surrogatindustri till en tät thriller med hög samtidspuls. Samtidigt dyker kvinnan från deras förra fall upp och hennes egen utredning fortsätter.

Här rör vi oss över gränsen mellan Haparanda och Finland. Många härliga miljöbeskrivningar över en del av Sverige som inte ofta skildras i böcker. Det händer mycket, men inte särskilt snabbt. Tempot i boken är lite norrländskt lugnt kanske man kan säga. Inte särskilt vackert skrivet utan mer rakt på och enkelt, samtidigt som det är en komplicerad historia som målas upp. Väldigt bra böcker och jag är nyfiken på fortsättningen.

Däremot avskydde jag tv-serien. Den går inte ens att jämföra med boken. Historien är för mycket ändrad, man känner inte igen sej alls. Men böckerna ska ni absolut läsa!

Två väldigt olika bokserier, men lika bra!

Sammantaget kan man väl säga att det händer massor i båda serierna, men att tempot är rätt långsamt. Trots att den ena är feelgood och den andra spänning. Lite intressant kan jag tycka, att spänning inte måste innebära ett snabbt tempo. Bägge har även intressanta karaktärer och fantastiska miljöbeskrivning. Jag rekommenderar gärna båda två, men är nog lite extra förtjust i Yogi ändå 🙂

Har ni läst någon av serierna?

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram