Nu ska jag berätta hur allt gick igår. När vi kom hem på eftermiddagen var jag helt slut och kollapsade i soffan. Jag orkade inte sätta mej upprätt ens och skriva och för en gångs skull lyssnade jag på kroppen och gjorde som den ville. Jag låg som en diva på soffan hela kvällen och jäste.

Iaf… vi drog iväg till stan vid 12. Innan hade jag haft svårt att välja kläder, det blev ju höst på direkten! Men vi kom iaf iväg och tog sikte på Kungsholmen. Först hälsade vi på hos en kompis som hade en kasse med grejer till Bloggdagens goodiebag. Stackars Martin fick bära runt på den resten av dagen… men men, vi trodde ju inte att den skulle vara så stor…

Redan strax efter 13 checkade vi in på St Göran, trots att jag inte hade tid förrän kl 14. Vid 14.20 undrade jag om vi var bortglömda, då hade vi väntat över en timme och ingen hade ens tittat åt vårt håll. Men strax efter blev jag iaf uppropad och fick träffa mannen som ska sköta min överlevnad och sen till att jag andas men inte känner något nästa fredag. Han heter Gunnar och det gör min pappa också, så det blir nog bra  🙂

Vi gick igenom mina uppgifter och ingreppet, men ganska flyktigt. Han var mest intresserad av en del andra saker som gäller mina tidigare diagnoser… å inte sjutton vägde han mej heller!!! Men han tyckte kanske att jag såg ”normal” ut? Vad vet jag… Besöket tog max en kvart och sen sprang vi iväg och åt. Vi hade ju inte vågat göra det innan eftersom jag inte visste om jag skulle vägas eller inte. Medan vi åt öppnade sej himlen och regnet vräkte ner!

Jag var helt slut, så istället för att åka tillbaka in till city och kolla efter skor till mej så tog vi direktbussen till Tumba som går från Fridhemsplan och sen kollapsade jag alltså. Inte hjälpte det att sonen trasslade lite igen på kvällen, men det var inget värre än vi varit med om förr. Vi klarar det mesta och är rätt härdade numera, tyvärr. Men varje sån liten ”brandhärd” gör mej väldigt trött och jag behöver energi just nu, inte mer av det som gör mej trött.

Å just nu är jag trött! Så ett par dagar har hundpromenaderna uteblivit, jag har inte orkat helt enkelt. Martin har fått gå ensam med Baileys och jag har pysslat här hemma istället. Nu har vi ju tvätt för tre igen… Att hösten kom så plötsligt är väldigt jobbigt. Värmen får mej att må så himla bra och direkt när tempen faller så blir kroppen som ovillig att göra något. Ungefär som ormarna alltså, jag kanske var orm i mitt förra liv?

Nu ska jag iväg till Curves och prata om Bloggdagen och sen in till stan med Annelie och gå på ett par vintriga pressvisningar. Sen ska vi se om jag kan leta rätt på de där skorna jag behöver, vi får se om jag orkar.

Ha en riktigt bra dag everyhopa!