Är man vid Höga Kusten så är det lite kul att besöka High Coast Destilleri som ligger några minuter från bron. Här gör man whisky på både längden och tvären och mycket handlar om siffran 63…

Vingårdar, bryggerier och destillerier är alltid skoj. Inte för att jag kan, eller tycker jättemycket om alkohol, utan mest för att det är intressant. Jag tycker det är roligt att lära mej om tillverkningsprocessen, smaker och särskilt smakskillnader. Varför gillar jag INTE vissa röda viner, öl eller whisky. Vad är det jag gillar? Efter en mängd provningar har jag kommit fram till en hel del faktiskt, bla att det är rökigheten i whisky som jag inte gillar, eller mörkt öl, men ljust går bra.

Å det är därför det är kul att besöka tillverkare och gå på provningar. Att High Coast destilleri dessutom har en jättefin ställplats med magisk utsikt är en stor bonus. Vi parkerade och träffade Linus som visade oss runt.

Beläget på 63° N är High Coast Distillery ett av världens nordligaste whiskydestillerier. Breddgraden går dessutom rätt igenom lagerbyggnaden och har fått en särskild betydelse för deras senaste whisky som just fått namnet 63.

Precis där den 63:e breddgraden skär genom lagerhus 3 lagras whiskyn i… 63 månader såklart. Den lagras dessutom på 63 liters bourbonfat, med en rökighet på 63 ppm. Alkoholhalten, ja den är självklart på procenthalten 63 och den lagras 63 decimeter ovan marken och han som binder tunnan är såklart född -63… å så fortsätter det. Den här smakade vi såklart på och den var alldeles för rökig för mej, men Martin gillade den.

Vi var med på en provning och som alltid funkar de första tre bra, de som inte är rökiga – sen är det lixom kört. När provningen är slut åker mina rökiga droppar ner i Martin glas och hans orökiga ner i mina. Jag är ingen whiskyfantast, men där finns smaker och nyanser i drycken som kan vara väldigt goda. Så där att bara sitta och smutta på, pyttelite i taget. Men det händer typ bara på provningar, jag dricker aldrig whisky hemma.

Efter visningen och provningen gick vi tillbaka till bilen och fick en fantastisk solnedgång över Ångermanälven. Vi satt ute länge och njöt. Resan började närma sej sitt slut… sååå tråkigt! 5 veckor ute på resa, men inte den minsta hemlängtan – tvärtom. Ungefär en vecka innan hemresa börjar komma-hem-ångesten och den är oftast brutal. Så även denna gång.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube