Hopplös promenad

Hopplös promenad

Jag, mammar och Baileys gick iväg till sopstationen med en massa skräp. Mamma på cykel, medan jag och Baileys gick. Han ville inte alls gå som jag ville utan skulle springa i cykeltakt. Han sket fullständigt i att jag överhuvudtaget var med och vägrade att ha kontakt med mej.
 
När vi kastat allt, sa jag till mamma att hon fick cykla i förväg, hon skulle ändå och handla och in i affären kan vi ju inte följa med. Baileys var väl något mera medgörlig, men inte mycket. När vi gick förbi handlesträdgården var det inte en enda kund där, så vi gick dit. Baileys kompis Mira var ute och B släppte henne när hon såg oss.
 
Vi gick bakom växthusen så hundrana fick plats att springa av sej. Jösses va de lekt och va kul de hade! Efter det gick han faktiskt fint brevid mej hela vägen hem och hade ögonkontakt. Då fick han godis förståss.
 
Men ska det verkligen krävas en slutkörd hund för att han ska lyda? Snacka om att känna sej värdelös som hundförare, när han inte ens låssas om att jag finns…
 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *