Som de flesta av er redan vet så har jag ett uppdrag som nämndeman i Tingsrätten. Ett uppdrag jag haft 2002-2006 och nu sedan 2010, som avslutas 31/12 i år. Man sitter fyra år i taget, precis som på nästan alla andra politiska uppdrag och sen får man hoppas att man får förnyat förtroende, om det nu är det man vill…

Jag älskar min Tingsrätt och uppdraget!
Jag anser att det är där man ser och får ta del av verkligheten på riktigt! Mina första fyra år var i gamla Tingsrätten i Huddinge. Där samlades alla utanför salen innan förhandling; vi nämndemän, åklagare, försvarare och ofta även den åtalade och målsägande. Då kände man lixom alla och hälsade med namn.

Numera håller vi till i den nya byggnaden i Flemingsberg. Där är mycket mer folk och vi nämndemän och ordförande kommer in i salen bakifrån, medan de andra väntar utanför. Så numera träffar vi bara alla inblandade inne i salen och det blir lite mer opersonligt. I och med detta så skärmas vi av från varandra och då blir det även ett annat sätt att arbeta. Som idag…

När jag kom in i salen idag var det redan en vakt på plats. Tydligen var det risk för stök, så ordförande tyckte att vi skulle ha lite extra bemanning för säkerhets skull. Sånt vill man helst inte höra. Å när häktespersonalen kom var de fyra stycken istället för 2-3 som de brukar vara. Kanske var det befogat, vad vet jag… Åhörarna var iaf MÅNGA och även om de inte var hotfulla inne i salen, så vet man ju inte hur de beter sej utanför efter förhandlingen.

Så för första gången fick jag faktiskt eskort till min bil efteråt! Ordförande och jag gick ut bakvägen, där en bil väntade på oss och som sedan körde mej till min bil som idag var parkerad en bit bort. Jag kan inte säga att jag var direkt orolig, men ett litet obehag hade jag i magen. Å även om det är ganska enkelt att leta rätt på mej och vart jag bor, så behöver de ju inte veta vilken bil jag kör. Så det var skönt att få den servicen och sedan köra hem i lugn och ro.

Under alla år har jag aldrig känt mej rädd eller blivit hotad. En enda gång har vi haft en galning i salen, så vi fick dyka ner under bordet. Annars har jag suttit med mördare, rånare och våldtäktsmän bara någon meter från mej, och inte ens varit lite svettig i handflatorna. Jag hade nog inte varit orolig idag heller om inte ordförande faktiskt sagt att det fanns en högre risk än vanligt. De som lyssnade såg inte särskilt farliga ut… men skenet kan ju bedra…

Jag kom iaf hem säkert och ska nu invänta nästa fredag, då domen ska avkunnas. Sen vet man inte… kommer det ett hot så är det väl då eftersom alla får veta våra namn då och kan leta upp oss. Men det har inte hänt förut, så varför skulle det göra det nu? Helt riskfritt är det förstås inte att sitta som nämndeman, men jag kan knappast påstå att det är särskilt farligt heller. Jag gillar mitt uppdrag och fortsätter gärna en period till om jag får.

Å vill ni se verkligheten så är ni välkomna att komma och lyssna. Det får alla göra!