September… är det på riktigt eller? Augustis 31 dagar försvann blixsnabbt och lämnade inte ett enda spår efter sej, eller jo… minnet av regn och vatten och en 19-åring  🙂  Hur många soldagar hade egentligen augusti? Dessa går nog att räkna på ena handen tror jag, för man kommer inte ihåg en enda. Iaf inte jag… men det säger ju iofs inte så mycket eftersom mitt minne är halvdåligt  🙂

Iaf.. nu är det september i vad jag har förstått förändringarnas år. 2010 var vattnets år, 2011 framgångens och i år är det tydligen förändringarnas år. Jag har väl aldrig tänkt åren i teman förut, men just de här tre senaste åren har verkligen utmärkt sej. Undrar vad 2013 då ska ha för tema, kanske nystartens år…? Mycket kommer att hända framöver, spännande grejer.

När jag vaknade i morse ösregnade det. Vattenmätaren svämmade över och jag tyckte det var onödigt att kliva ur sängen överhuvudtaget. Men men, det måste man ju… jag hade lovat att agera taxi åt mina föräldrar, så jag var på benen redan vid 8. Jag körde dem och sen åkte vi och handlade redan klockan 9 för att ha det gjort. Det var en massa saker vi skulle göra idag, men det mesta blev ogjort. Vi ska ju ha vägningen här hemma på måndag, så jag måste verkligen städa vardagsrummet – men det får väl bli imorrn då. Dessutom har jag ju hela måndagen på mej, så jag hinner nog.

Martin och jag var trötta, inte slöa, utan rejält trötta. Så på eftermiddagen gick vi och la oss för att sova lite middag. Jag vaknade efter någon timme och började med maten medan han fortsatte att sova. Så nu står köttgrytan på spisen och puttrar och det doftar supergott! Å vet ni? Nu sprack himlen upp och solen visar sej försiktigt. Kanske man kan hoppas på en fin dag imorrn?

Kvällen ska mest gå åt till soffhäng med killarna. Det blir väl nån film och sen ganska tidigt i säng. Det är himla skönt att man inte har festprissar till tonåringar, känns tryggt att ha dem hemma. Särskilt med tanke på att någon gick loss med ett vapen under natten och sköt skarpt i närheten av oss.

Ha en fin lördagkväll allihopa, det är ni värda  🙂