Nu har det gått ett år sedan min svärmor dog. Då stod vi där och hade ingen aning om vad som behövde göras. Nu vet vi betydligt mer och tänkte spalta upp lite hur allt går till när döden blir väldigt närvarande.

Lite hade jag väl tänkt innan, men inte tillräckligt mycket, insåg jag snabbt. Vi fick dödsbudet vid 10-tiden på förmiddagen och direkt kom frågorna: Vad måste vi göra direkt? Vad kan vi vänta med? Vad ska vi göra och vad får vi hjälp med? Hur planerar man en begravning? Det var sååå många frågor!

Man kan väl säga som så att nästan inget går automatiskt. Man får dödsbudet och kan hämta ett dödsintyg hos begravningsbyrån efter några dagar. Thats it, typ.

Vad måste man göra direkt?

Svärmor bodde på ett vårdboende, de ville såklart att vi skulle hämta hennes saker så fort vi kunde. Man brukar få månaden ut på sej, men ibland bara någon vecka. Det kanske beror på när i månaden det är? På ett boende har man ju betalat hyra på hela månaden. Vi fick dödsbudet på en torsdag och tömde rummet direkt på helgen. Detta kan alltså vara bråttom, men kanske inte akut. Vi tyckte det var lika bra att ha det gjort.

Däremot bör man kontakta begravningsbyrån ganska omgående. De har dessutom manualer på hur allt går till och kan hjälpa till med det mesta, om man vill. Att kontakta dem, betyder inte att man börjar planera begravning direkt – utan bara att det finns en kontakt som man kan be om råd, stöd och hjälp av.

Det är också smart att omgående avsluta personliga saker som tex abonnemang (tex telefon, tv), försäkringar och annat. Är man två som bott tillsammans, måste tex elabonnemang och sånt som tillhör bostaden skrivas över på den efterlevande. Kanske behöver även bostadskontrakt ändras. Då behövs dödsintyget.

Begravning

Oj, så mycket man ska tänka på kring begravningen! Vi visste på ett ungefär vad svärmor önskade, viket såklart underlättade, men inte exakt i detalj.

Det finns bra manualer, men enkelt kan sägas att man först och främst ska besluta om det ska vara ceremoni i kyrka eller kapell. Mycket angående ceremonin beror på om personen varit med i svenska kyrkan eller ej, har man inte varit det – får man inte begravas i kyrkan. Men kapell är likvärdigt, kanske lite mindre formellt bara. Jag tycker att kapell är mer personligt än en stor kyrka.

Skall personen begravas i jord eller kremeras? Oavsett så måste man välja kista för ceremonin, men även urna om det ska vara kremering. Kistor är dyra! Man får faktiskt bygga sin egen om man skulle vilja det. Jag har sett att fler och fler händiga personer gör det.

Ska det vara annons eller ej? Vad ska isf stå i annonsen? Ska begravningen vara för alla eller bara för närmaste familjen? Finns det önskemål om klädsel? Vilka kläder ska den avlidna begravas i? Ska det vara minnestund efter och vad ska det isf bjudas på där. Behövs det personal till minnesstunden?

Blommor

Jag trodde väl aldrig att det skulle vara så svårt att välja blommor. Vi visste ju precis vad hon tyckte om. MEN det fanns inte såna blommor på vintern… allt runt blomsterarrangemang kan begravningsbyrån hjälpa till med, men då blir det mycket dyrare än om man gör det själv. Överhuvudtaget är det väldigt många kostnader, som man kanske inte tänker på.

Så får man datumet för begravningen och det är dax att ta avsked. Då ska man ta beslut om dekorationer runt kistan. Hur många ljusstakar? Ska de vara i olika storlek eller samma? Hur ska de vara placerade? Vilken musik? Ska någon sjunga? Ska någon spela? Kan vi ta med musik själva? Japp, det kan man och det gjorde vi.

Bouppteckning

Så var det det där med bouppteckningen. Fy vilket meck! Detta kan man också låta begravningsbyrån sköta, mot en kostnad förstås. I vårt fall var allt ganska enkelt (en make och en arvinge, inga tillgångar eller skulder), så det skulle vara lätt att göra själv. Men inget är lätt när man är i sorg eller när det händer andra saker runt omkring.

Till att börja med så ska man bestämma vem som ska stå som dödsboägare. Vi bestämde att det skulle vara Martin. Det innebär att alla samtal och brev ang dödsboet går till den personen. MEN, har personen bott på ett hem/boende innan så går det inte att göra adressändring (då ändras adressen för alla som bor där) – därför måste man ha kontakt med boendet ett bra tag efteråt för att veta om/när det kommer post dit.

Den avlidnes bankkonton fryses ganska omgående efter dödsfallet och är sedan stängda tills bouppteckningen är färdig. Vet inte hur det fungerar om man har gemensamt konto, kan vara bra att ta reda på om man har det. Den efterlevande måste ju kunna betala räkningar på något sätt…

I vårt fall skulle en deklaration göras efter ett par månader och vi trodde i vår enfald att man skulle kunna avsluta allt med det ekonomiska eftersom hon dog så tidigt på året (februari). Så enkelt är det minsann inte. Vi får göra en ny deklaration i år och efter den är allt avslutat, drygt ett år efter dödsdatum alltså. Missa inte deklarationen, det är lätt hänt i röran.

Bouppteckningen kan fyllas i elektroniskt, men måste skrivas ut för att kunna signeras och skickas in. Att tänka på när man fyller i den är att läsa ordentligt (vi missade något litet kryss) och att den måste påbörjas inom tre månader från dödsdatum. Sen tar det lång tid innan allt är klart, i vårt fall 3-4 månader. Å det är först då som bankkonton kan avslutas. Att avsluta bankkonton tar också en jäkla tid, även här var det en handläggningstid på 1 – 2 månader.

Sen är det alltså över med det byråkratiska. Å där är vi nu. Förutom den där deklarationen som vi får inom kort och bara ska skriva under och skicka in. Hur konstigt som helst att göra när svärmor varit död i över ett år.

Jag tror att jag har kommit ihåg allt, detaljer har en tendens att glömmas bort. Men det är väl inte så krångligt egentligen, om det inte finns flera bröstarvingar, särkullsbarn eller andra efterlevande som kan komma på fråga vad det gäller arvet. Eller om man inte har massor med pengar, fastigheter eller andra tillgångar. Så var det inte den här gången, alltså kunde vi göra det själva.

Men nästa gång låter vi begravningsbyrån fixa allt. Det räcker med att ta alla beslut runt begravningen, sånt som man måste göra. Allt annat får någon annan göra, det får vara värt den utgiften. Känns lugnast så.

Att tänka lite på detta för egen del är ju inte så dumt. Att skriva ner lite, eller i detalj, hur man vill att ens begravning ska se ut hjälper mycket. Men vi svenskar är ju lite rädda för att prata om döden, det är lite som att ”pratar vi inte om den – så finns den inte”. Men det enda vi faktiskt helst säkert vet, är ju att vi alla ska dö. Och när den dagen kommer ställer vi till en del problem för våra nära och kära, särskilt om vi inte pratat om allt innan.

Så var inte rädda! Prata och skriv ner. Det är en kärlekshandling faktiskt. Att ta ansvar även för sin död och att skydda och hjälpa sin familj inför det som komma skall. Jag har gjort det. Har ni?

---

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}