Hur semestrar förändras med barnens ålder

Hur semestrar förändras med barnens ålder

Apropå Yohannas Real Life den här veckan, så sitter jag och tänker tillbaka lite på alla de semestrar som förflutit under åren och hur dessa har förändrats beroende på barnens ålder. Det mesta man gör under barnaåren beror ju på hur gamla barnen är, har ni tänkt på det?

När barnen var små var vi mycket upp i Jämtland hos barnens gammelfarmor. Där tillbringade vi några veckor tillsammans med deras farmor och farfar, gammelfarmor Anna och i bästa fall även farfars bror och dennes son. Som bebisar hände inte mycket, men lite senare fanns bra fiskevatten och då stod ungarna på bryggan och drog upp abborre efter abborre som farfar rökte.

Efter skilsmässan från barnens pappa återvände jag till mitt kära Öland. De första åren hyrde vi oss fram. Ett år bodde vi i ett litet stenhus på södra udden med gympasal på gården och nästa i ett litet hus i skogen på norra Öland. Sen köpte vi vårt hus, som vi bor i idag.

När barnen är riktigt små, låt säga under 2 år. Då är allt enkelt, men packningen stor. Det ska packas in vagn, en miljon blöjor, i vårt fall barnmat eftersom de inte tålde allt och mycket inte gick att köpa överallt, kläder och ännu mera kläder. Leksakerna var däremot ganska få.

Mellan 2-5 år ska fortfarande en vagn med och leksakerna är gigantiskt många! Inte en enda favoritpryl kan lämnas hemma, allt ska med! Å kläderna är ännu fler eftersom allt skitas ner i en takt som en racerförare skulle bli avundsjuk på. Nu behövs inte lika många blöjor och lite färre matburkar.

Sen har vi åldern mellan 5-9 som är ganska enkel. Leksakerna är färre, men ofta större; radiostyrda flygplan, stora bollar, playstation mm… nu hade vi iofs vårt hus att stuva in grejerna i och mycket fanns redan på plats. Men packningen i bilen var millimeteranpassad och inte ett frimärke fick plats. Inga blöjor och inga matburkar dock… och vagnen är såld för länge sen!

10-15 år… det är nu det blir riktigt kul… det är nu kompisarna ska följa med… med ytterligare en eller två personer i bilen blev det en utmaning att packa och få plats med allt. Fortfarande ska de där radiostyrda grejerna med och nu hade vi dessutom en hund! Vi fick skicka packning med mina föräldrar eller kompisar som åkte åt ena eller andra hållet.

15-17 år, första sommaren med sommarjobb. Ena sonen ska vara kvar hemma och jobba medan vi andra åker till Öland. Lite läskigt, men gud så mycket plats i bilen. Trots att det nu fanns en ny man i hushållet. Inte alls lika mycket kläder och de radiostyrda grejerna lämnas hemma. Andra sommaren jobbar ena sonen redan på Öland och är där hela sommaren. Lätt att packa även denna gång och de kompisar som kommer, åker ner på egen hand med buss. Enklaste packningen ever!!!

18 år, killarna har egna bilar/mc och kommer och åker lite som de vill. Jag skiter totalt i deras packning och behöver bara bry mej om mina egna grejer och hundens. Så skönt! Vi åker när vi vill och gör vad vi vill. Avkopplingen är total!

Med facit i hand kan jag ändå säga att jag haft det enkelt. Det har inte varit några större diskussioner med ungar som vägrar följa med på semester eller haft egna önskemål (krav). Det har lixom varit självklart att sommaren tillbringas på Öland och att kompisar varit välkomna att hälsa på.

Packning är ett kapitel för sej, men där kan konstateras att den också blir mindre med åldern på barnen. Å kanske är det bra att ta med så lite som möjligt, så blir de gamla grejerna roligare när man kommer hem igen?

Det där med att åka hit och dit och besöka folk har aldrig varit aktuellt för oss, eftersom Senior inte gillade förändringar. Vi har alltid sagt att alla är välkomna hit, men få har ändå besökt oss. När vi såg hur alla andra bekanta hade fullt i sina hus hela sommaren, insåg jag att vi inte var särskilt poppis i vår bekantskapskrets. Det gjorde ont från början, rejält ont, men man vänjer sej… Jag vet inte vart felet ligger men faktum kvarstår; vi får inga besök nu heller trots att vi har ett stort hus med gott om plats där alla är välkomna.

Jag har alltid prioriterat vila på våra semestrar. Skolåren med barnen var skitjobbiga, med oförstående lärare, mobbing, sjukdomar och en massa annat. För att klara terminerna var vi tvungna att få vila, å det gjorde vi. Numera är vilan kanske ännu viktigare, nu ska vi klara både Martins skola och jobb. Och nu när barnen är stora så gör vi precis vad vi vill och det utnyttjar vi till fullo  🙂

Just precis den här sommaren kan jag absolut inte klaga på. Trots att barnen är vuxna så har vi ändå tillbringar större delen tillsammans. Vår Londontripp var otroligt mysig och veckorna på Öland har varit avkopplande. Vi är en familj som trivs tillsammans, men nu är det förmodligen sista sommaren med så mycket tid tillsammans. Killarna skapar sina egna liv genom att de flyttar hemifrån och vi ska skapa våra egna rutiner. Vi kanske inte ens ses på Öland nästa år… vem vet?

Vad har ni för tankar kring semester, barn, packning och ålder?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.