Har haft en lång dag i Tingsrätten och som alltid när jag sitter där och lyssnar så poppar det upp en massa tankar…

Just idag hade vi en ung tjej som blivit våldtagen, för ett tag sedan en ung kille som supit sej redlös och blivit misshandlad. Bägge hade sina föräldrar med sej eftersom de också blir kallade till rättegången när ungdomarna är under 18 år.

Jag tittar ofta på föräldrarna och undrar hur de mår och tänker. Jag är väldigt tacksam för att jag inte vet hur det känns när ens avkomma berättar såna här hemska grejer och jag hoppas att jag ska slippa uppleva det även i fortsättningen. Jag vill helst inte veta hur det känns att sitta där som förälder och lyssna…

Jag antar att man anklagar sej själv ganska mycket. Hur stor skuld lägger de på sej själva? Jag kan tänka mej att man undrar om man hade kunnat göra något annorlunda. Men är det föräldrarnas fel? Och isf hur mycket är föräldrarnas fel? Även om man säger att alkohol faktiskt är farligt så är det väl väldigt få ungdomar som lyssnar… när ungdomarna berättar säger de ju själva att de supit sej redlösa mer än en gång, så inte har de lärt sej något på vägen heller. Inte ens dåliga erfarenheter hjälper alltså.

Det man kan konstatera är nämligen att i nästan samtliga fall så är det alkohol inblandat. Nu ska man inte skylla en våldtäkt på en fylla, men sanningen är den att jag nog aldrig hört någon nykter ungdom som blivit våldtagen eller misshandlad under alla mina år i Tingsrätten. Alkohol ställer till med en jäkla massa skit, så är det bara!

Vi återvänder till ämnet… Tänk er att sitta där och höra hur dottern i detalj berättar hur mycket hon druckit, hur hon spytt och inte kunnat ta hand om sej och sen redogöra detaljerat om ett övergrepp. Hur någon sliter i kläderna, särar på benen och tömmer sej i henne… Jag mår illa bara jag tänker på det. Kan man överhuvudtaget fungera normalt när man fått höra nåt liknande om ens bebis? Vill man inte bara DÖDA? Ha livet av den som gjorde det eller åtminstone se honom inlåst resten av livet på vatten och bröd, max!

Sen händer det att föräldrarna inte kommer, det gäller oftast när det är killar som är åtalade. Varför är man inte där? Orkar man inte höra? Jag kan inte se en enda ursäkt till att inte finnas med vid sitt barns rättegång oavsett om h*n är offer eller bov. Det är lixom min förbaskade skyldighet att se vad ungen min ställt till med eller råkat ut för.

Ja, sånt här sitter jag alltså och funderar på… vad tänker ni när ni läser detta?