I en relation hjälps man åt!

I en relation hjälps man åt!

Visst är det väl naturligt att hjälpa och stötta den man älskar? I en relation hjälps man åt oavsett vad det gäller, eller…? Anta att man ändå inte gör det, vad ska man göra då?

Under vår tid på Viktväktarna har vi sett riktiga skräckexempel på hur framförallt männen motarbetat sina kvinnors viktresa. Man har medvetet eller omedvetet köpt extra mycket godis, bjudit på extra gott fikabröd, ätit extra mycket ut på restaurang osv. Ganska nyligen hörde vi om en kvinna som lagt om hela sin livsstil för att må bättre och vara en bra förebild för sina barn. Mannen kontrade då med att äta chips flera dagar i sträck, bjuda familjen på pizza och häcka i tv-soffan när hon ville att familjen skulle ut och leka. Mannen hade dessutom gjort två gastric och var nu överviktig igen…

Varför gör man så?  Jag frågade vad hon får för svar när hon frågar honom om hans beteende. Hon får inget… Jag frågar var som händer om hon får tuppjuck på honom och skäller ut honom hysteriskt, hon svarar att de nog har negativa sidor bägge två… Tyvärr är detta inget extremfall. Under våra år har vi sett det massor med gånger! Ledsna, motarbetade kvinnor som inte orkar i längden utan ger upp. De accepterar tyst att de kommer att vara tjocka resten av livet, eller iaf så länge mannen finns i livet…

Att mannen kanske är den som faktiskt har det största problemet talas det tyst om. Att missbruk även innefattar mat och att kvinnan är medmissbrukare säger man inte högt. Jag skulle gärna be dessa par fundera över parterapi, men det gör jag bara i de fall jag känner att jag inte trampar dem för mycket på tårna. I övrigt brukar jag råda dem att vädja till deras sunda förnuft och deras hjärta. Man måste väl hjälpa den man älskar? Man vill väl vara sina barn förebild? Man vill väl ge sina barn sunda värderingar när det gäller hälsa? Men är man missbrukare så är man… då finns inget sunt förnuft. Då rymmer hjärtat bara kärleken till missbruket. Då kanske man som kvinna borde se om sej själv och sina barn och gå? Men det är en sak att säga det, en helt annan att göra det. Men det kanske är så att kvinnan behöver rädda sej själv och barnen i första hand?

När jag hör dessa kvinnor och ser deras uppgivenhet, är jag extra glad att jag haft de män jag haft i mitt liv. Ingen av dem har motarbetat mej, jag har fått göra det jag velat och de har stöttat mej även om jag haft riktigt galna idéer. Martin är en riktigt pärla på det området. Han är ju dessutom noga med sin egen hälsa och även om han inte tycker att jag är riktigt klok som gillar att springa så skulle han aldrig säga det högt. Jag vet att han skulle springa med mej om jag bad honom, även om han avskyr det. Men jag skulle aldrig be honom, eftersom jag vet att han inte gillar det. Han köper aldrig hem godis även om han är supersugen om jag inte sagt att jag vill ha själv. Men han stöttar mej inte bara när det gäller min hälsa, utan när det gäller allt annat också. Å jag gör det samma för honom.

För så gör man i en relation! Så behandlar man den man älskar! Det är så man visar respekt för varandra. Man hjälps åt, man stöttar och man peppar. För att man vill den andras bästa. För att man älskar. Annars är nåt fel…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.