Illa berörd…

Illa berörd…

Det här skulle egentligen bli ett inlägg om de otroligt intressanta föreläsningar som jag tog del av i lördags, men en 6-årings ord ringer i öronen och jag kan inte sluta tänka på det h*n sa…

Jag träffade den här lilla människan igår för första gången, då bara väldigt kort… men redan då sa h*n orden som jag inte kunnat sluta tänka på. Idag har jag umgåtts med samma minimänniska hela dagen och h*n sa samma sak igen, plus andra saker som fått mej att reagera.

Redan igår fick jag höra ”du bara röker och hänger tvätt” när h*n stod brevid sin mamma och blev tillfrågad om h*n ville följa med oss på filminspelning idag eller vara hemma med sin mamma. Det som slog mej då var att mamman inte reagerade särskilt mycket… å jag undrade hur allt egentligen stod till. Hur illa det än lät så kan det ju vara något som barn bara vräker ur sej, eller?

Idag har jag alltså umgåtts med samma minimänniska hela dagen och när jag frågade vad de brukar hitta på hemma  svara h*n igen ”inget, mamma bara röker och hänger tvätt”. Jag säger att nåt kul hittar ni väl på tillsammans och får till svar ”mamma skrattar aldrig”. Vad svarar man då???

Först tycker jag förstås synd om barnet, sen får jag alldeles ont i hjärtat för mammans skull. Hur mår hon egentligen? Behöver hon hjälp med något? Vad kan man hjälpa till med? BÖR man hjälpa till eller göra något? Det enda jag ser framför mej nu är en 6-årings stora ledsna ögon… en 6-åring som jag fått höra innan är ganska gnällig och knepig att ha att göra med. Men det är ju egentligen inte så konstigt om h*n bär på en massa sorg kring sin mammas beteende.

Vart efter dagen gick tinade minimänniskan upp, även om det satt långt inne med ett leende. Men när vi väl kom på tu man hand så gick det lite bättre och h*n smög ibland in sin hand i min. Så jag hoppas ändå att h*n kände att h*n hade lite stöd hos mej som vuxen och att det finns vuxna runt omkring som bryr sej men att man då måste våga berätta.

Jag kan nog inte göra särskilt mycket mer utan att ställa till en massa oreda. Men jag hoppas att orden kanske kommer till en person som kan göra något, kanske i skolan eller på fritids. Men vi måste nog få en ny liten parvel här hemma, vi har två hjärtan som behöver ta hand om någon och en säng som behöver fyllas. Det finns ju uppenbarligen en och annan minimänniska som mår dåligt och som kanske behöver oss.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.