Ok, jag erkänner… jag är en hemsk och elak människa. Särskilt på halloween och skärtorsdagen. Jag tycker nämligen inte om ungar som kommer och tigger…

För några år sedan var det helt ok. Ungarna i kvarteret gick runt tillsammans och gav små handritade kort till påsk. Fanns det så fick de godis, fine! Numera finns det nästan inga barn i vårt område, inte ett enda i de närmaste grannhusen faktiskt, men nu är det värre än nånsin. Å nu är det inte några små söta barn utklädda till häxor en skärtorsdag som kommer. Nä, nu är det 13-15 åringar som inte är det minsta söta, som vi inte har en aning om vilka de är och som bara sträcker fram handen och säger ”godis?” med målbrottssprucken röst.

Vår hund blir galen, vi blir förbannade och nu är det dessutom två gånger om året. Så när fågelinfluensan härjade som mest satte vi upp en skylt med ”Varning! Vi har fågelinfluensa – kom inte in!”, året efter var det att vi bara hade influensa tror jag och sen har vi inte gjort något under något år och varit invaderade (inte så mycket under påsk som vid halloween konstigt nog). Nu har vi tröttnat och låst vår grind ute.

Vi har helt sonika satt en sån där låsslang runt grindstolparna och låst. Så nu kommer man varken in eller ut om man inte hoppar över staketet. Risken är väl att det inte blir nåt ”bus eller godis” utan bara bus… så vi kanske får huset nerkastat med ägg eller nåt. Det återstår att se.

Är jag en elak människa för att jag inte har lust att bjuda oförskämda tonåringar på godis? Är det bara jag som retar mej på finniga tonårsgrabbar som tigger godis eller tom pengar. Det heter nämligen ”Haru inge godis kan vi ta pengar”. Eh, va???

Jag vill inte ha tiggande tonårsungar vid dörren. Söta små häxor till påsk är däremot helt ok. Kanske är man en hemsk människa om man bara vill vara ifred och äta upp sitt godis själv! Det här är mitt hem, inte en allmän godisutdelning två gånger om året!

Så med låst grind önskar jag er en trevlig halloween, det tänker jag ha – utan ”Bus eller godis” men med en trevlig middag tillsammans med familjen och i bästa fall en lugn hund. Så hemsk är jag.