Jag är FRI!!!

Jag är FRI!!!

I butikerna trängs ryggsäckar, pennor, suddgummin och nya miniräknare och block med skor och kläder… allt för barnens första skoldagar för terminen. Reklamen är full med allt som behövs inför skolstarten. Många av er med små barn har första skoldagen någonsin idag och klär era små fint i nya kläder och hänger den nya ryggsäcken på deras små axlar. Själva är ni förväntansfulla och lite nervösa, ni vet ju vad de har framför sej…

När jag skulle sova igår så slog det mej; för första gången sedan augusti 1998 har jag ingen unge som ska börja skolan! 1998 började Senior 6-års och sedan dess har vi varit uppbundna av skolvärlden och det har inte varit särskilt kul… Jag är väldigt glad att slippa den världen!

Jag kommer aldrig mer behöva packa en matsäck, gympapåse eller extrakläder till utflykt. Jag kommer aldrig mer bli uppringd av en lärare som säger att min son blivit misshandlad, mobbad, fått en allergisk reaktion eller är ledsen. Inga fler utvecklingssamtal eller föräldramöten. Aldrig mer följa med på klassresor, utflykter eller idrottsdagar. Jag har varit med på nästan varenda en under hela grundskolan!

Nu säger ni ”ja men man behöver ju inte följa med på allt, det är ju frivilligt”. Inte när man har barn med sk särskilda behov och inte när hela lärarkåren vägrar att ta ansvar för eventuell medicinering… de har nämligen rätt att säga nej till att både ta hand om och ge medicin. Då har man inte längre något val… eller jo, det har man… man kan hålla ungen hemma. Man har alltid ett val, ni har så rätt… och jag tyckte att mina barn skulle få åka med på alla grejer alltså följde jag med dem.

Jag kan konstatera att skolan varit en enda lång plåga för iaf Senior, med undantag för första skolåret i sexårs och sexan och sjuan då vi bytte skola. I övrigt har det mest varit jobbigt med mobbing, utanförskap, misshandel, oförstående lärare, oförstående föräldrar och elaka elever. Vissa perioder kunde jag inte ens jobba utan var med i skolan varje dag, hela skoldagarna. Efter att ha vistats så mycket i den svenska kommunala skolan, så kan jag även konstatera att skolan inte är en miljö gjord för våra barn och deras behov. Skolan är en hård miljö utformad efter de vuxna som vistas där, inte för barnen.

Jag har tjatat om rastvaktsystemet och hur en enda rastvakt omöjligt kan hålla koll på en skolgård som går RUNT en skolbyggnad. Jag har bråkat om skolmaten och att en hårt tränande 11-åring inte klarar sej på tre pannkakor till lunch. Jag har krävt en fast skolsköterska och kurator på varje skola. Jag har släpat dit kompisar som är poliser och brandmän för att låta dem informera barnen om sånt som kan vara bra att veta inom dessa områden. Inte så konstigt att man blir politiskt engagerad va?

För första gången på 15 år kan jag se hur andra följer sina barn till den första skoldagen och bara vila i tanken på att det är över för min del. Jag är fri!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.