Jag stoppade hela pendeltåget!

Jag stoppade hela pendeltåget!

Har ni funderat på hur det känns att dra i en nödbroms och stoppa trafiken? Det har jag iofs aldrig funderat över, men nu vet jag hur det känns att göra det…

I onsdags när vi åkte hem från Maximteatern sent på kvällen var det en ovanligt händelserik pendeltågsresa. Vi satt där och småpratade, pillade med mobilerna och gjorde sånt som man brukar göra när man åker tåg. I Flemingsberg stannade tåget och en kille skyndar sej mot utgången, men han hinner inte fram utan segnar ner på golvet och slår i huvudet hårt i dörren och sen i golvet. Jag flyger fram till honom och då är han helt borta och bara ögonvitorna syns.

Men han vaknar snabbt till och trots att vi säger att han ska känna efter innan han reser sej så ställer han sej upp och vacklar av tåget innan han trillar ihop igen och slår i huvudet ytterligare en gång. Det är då jag drar i nödbromsen och vrålar att någon ska ringa ambulans. Själv försöker jag och ett par till att hindra honom från att resa sej ytterligare en gång genom att i princip sitta på honom. Han är gulgrön i ansiktet, svettas och är allmänt förvirrad och försöker att resa på sej. En medpassagerare ringer 112, så den biten kan vi andra släppa och bara bry oss om killen.

Vi får honom efter mycket om och men att sitta ner och kan efter en liten stund prata med honom. Han får en dextrosol och piggnar till betydligt. Han vill absolut inte höras tala om någon ambulans och tycker nog att situationen är rätt pinsam och överdriven. Men han hörde ju inte smällen när han gick i backen och vi andra fattar inte att det inte gått hål någonstans… Så småningom ställer han sej långsamt och nu är han ganska ok. Vi tycker att han ska vänta på ambulansen och kolla upp hans skalle och nacke och kanske även orsaken till att han svimmat flera gånger, det tycker inte han.

Två av våra medpassagerare ska åt samma håll och erbjuder sej att följa med honom så att jag och Martin kan åka vidare hem. Vi tycker det låter som en ok idé och meddelar konduktören att allt är ok och att vi kan åka vidare. Han har återställt nödbromsen och fått ok från sina överordnade, det är en del regler och sånt som vi andra inte tänker på när ett tåg stannas så där. Det har ju faktiskt hänt att tåget stannat när man åkt och man inte vet varför, den här gången var det vi som stannade det… Å trots att folk såg vad som hände så nog suckades det! Vad är det för fel på människor? Tycker vissa på allvar att man inte ska ta hand om en medpassagerare som svimmar på tåget?

Jag tänkte aldrig, utan agerade bara. Så som jag hoppas att någon ska göra om jag råkar ut för samma sak. Om jag kommer hem lite senare pga ett sjukdomsfall eller en olycka på tåget så är väl det inget att tjafsa om eller sucka över? Ett människoliv är väl mer värt än att tåget kommer i tid? Hur kan folk tycka annorlunda?

Nu vet jag iaf hur det känns och vad som händer när man drar i nödbromsen på pendeltåget. Jag har inga planer på att göra det igen. Undrar hur killen mår…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.