Jag syndar icke!!!

Jag syndar icke!!!

Sitter på min härliga uteplats med ett glas vin i handen. Ibland när man tar en bulle, glass, vin eller något annat som inte är så där superbra för vikten så brukar folk säga att man syndar. Eller att man unnar sej, den är nog vanligast. Jag varken syndar eller unnar mej, jag väljer!

Synd är i mina ögon något heeelt annat och mycket roligare  🙂  Att unna sej är något man säger för att få en ursäkt att äta eller köpa något. Tycker jag alltså, ni får tycka precis vad ni vill. Men har ni någonsin hört något med mycket pengar säga att de unnar sej ett par nya skor? Eller någon som är smal säga att de unnar sej en glass? Det har inte jag. De lixom bara köper eller äter utan att fundera så mycket.

Alltså väljer jag att äta eller dricka och tar konsekvenserna av mitt val. Handlar det om att äta något som inte har plats i mina dagliga budget så kan jag vara rätt säker på att jag står still eller går upp i vikt. Handlar det om alkohol så vet jag att morgondagens träning inte kommer gå något vidare. Men jag är väl medveten om detta, det kommer inte som någon överraskning. Jag väljer och sen får jag ta konsekvenserna. Svårare än så är det faktiskt inte! 

Jag ser inte min viktminskning som en kur, utan ett sätt jag levt efter i 16 år och förmodligen kommer att fortsätta leva för resten av livet. Jag menar… 16 år… varför lägga om ett vinnande koncept lixom?! Jag har hållit min målvikt i massor med år nu och vet att den där bullen, glassen eller glaset vin inte spelar någon roll! Så länge jag inte äter 200 bullar på raken eller en hel flaska vin och sedan bestraffar mej för det! Samtidigt som jag gör valet att äta eller dricka det jag vill, måste jag också lägga undan det dåliga samvetet. Jag väljer att njuta av det jag valt att tugga i mej – varför inte?! Om jag nu ändå ska göra det så ska jag sjutton i mej också njuta av det!

Jag kan inte leva ett helt liv utan godis, så är det bara. Jag tycker om godis och vill ha det i mitt liv. Ett liv utan lakrits finns lixom inte. Men jag behöver ju inte trycka i mej det dagarna i ända… jag väljer att äta det när jag är sugen, njuter så in i bängen och tar konsekvensen på vågen. Det enda som egentligen händer är ju att jag får jobba med vikten lite extra några dagar. En riktigt svullarhelg, typ Finlandskryssning tar väl ett par veckor att jobba bort. Men det vet jag ju! Då är det så, alternativet är inte att låta bli kryssningen.

Nånstans måste man hitta en balans där man får plats med både godsaker och ett gott samvete. Jag ursäktar inget jag stoppar i munnen. Däremot tar jag gärna en promenad eller ett pass på gymmet om jag vet att det blir mycket gott samma kväll. Balans. Energi in – energi ut. Ibland kanske ekvationen slår snett. Livet måste ju faktiskt levas också, allt kan inte handla om att ständigt vara på sin vakt och ha dåligt samvete för att man ätit något man kanske inte borde. Just ätandet är så pass socialt att det bara blir konstigt om man ska tacka nej till precis allt och ha dåligt samvete när man någongång tackar ja. Då blir mat negativt och det sociala lidande. Att istället hitta ett sunt förhållande och en balans gör att man väljer sina tillfällen och kan njuta med gott samvete.

Så jag sitter här med mitt glas vin, som inte alls passar in i min matbudget eftersom jag åt choklad igår. Jag har försök att kompensera med en rejäl promenad idag, gymmet och en löptur igår. Blir det plus på vågen så är det så och då är det helt ok. Valet var mitt och helt medvetet! Det dåliga samvetet har jag kastat iväg för länge sen. Vem behöver det lixom?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.