Om jag säger Pokemon Go vad säger ni då? Många av er säger säkert ”JA, jättekul!!!” Några andra säger ”Trams!” å sen är vi en grupp som inte säger så mycket alls, men som uppfattas som vi är negativa till företeelsen ändå.

Pokemon Go är alltså spelet där du med hjälp av en app i telefonen hittar och samlar små fantasifigurer. De finns överallt och ger olika många poäng beroende på vilken man fångar. Spelet har fått både unga och gamla att röra på sej mer, vilket ju är jättebra! Jag är för allt som ökar rörelse och aktivitet och välkomnar även detta. Trots att jag inte spelar själv! Jag är inte emot, jag har bara inget intresse.

Kompisens son har svårigheter att gå och röra sej efter en cancerbehandling. Nu under sommaren är det paus i rehabiliteringen och han har mest suttit inne, tills nu! Nu är han ute tillsammans med sin pappa och fångar gubbar och använder sina ben massor! Min äldste son är inte överförtjust i att röra på sej, men kan nu tänka sej att ta några steg extra för att fånga en gubbe. En annan grabb har knappt varit ute på flera år, han har gått 16 mil (!!!) senaste veckan och gått ner drygt 2 kg! Så visst är det bra!

Jag själv ser tydligt i min Fitbit-app på utmaningarna där, att mina kompisar i de olika utmaningarna rör sej mer än någonsin. Vilket sporrar mej också som inte spelar. Jag rör mej mycket i min vardag, nu måste jag röra mej ännu mer för att inte komma sist i utmaningarna. Tack för det  🙂

Jag ser Pokemon Go som ett fascinerande fenomen. Ungefär som när Geocaching upptäcktes i Sverige. Det fick också folk att röra på sej på ett roligt sätt. Att Pokemon Go skulle bli så mycket större och som en hel folkrörelse kom väl kanske som en överraskning. Å lite synd är det väl ändå att det ska behövas en app för att folk ska röra på sej? Det borde man ju kunna göra ändå. Men men, bra att något får folk att ta lite extra steg. Fel av mej… många extra steg!

Men jag ser en del oroväckande beteenden i detta också och det är när jag nämner dem som jag tydligen uppfattas som att jag är emot spelet. Det är jag inte! Det jag är emot är att folk går ännu mer med näsan i telefonen och bla kliver rätt ut i gatan. Nu senast två tonårsgrabbar på cykel som cyklade rätt ut framför en buss. För där borta var ju deras Pokemon som de skulle fånga. De här grabbarna var säkert ouppmärksamma innan Pokemon också, men nu är de så många! Å många är väldigt unga och har inte ens fått ett trafikvett än. Det är ju inte alla som jagar med sina föräldrar eller någon vuxen som ser till att de inte bara springer efter sin gubbe rätt över vägen.

Att varna hjälper ju inte så mycket. Ser man gubben på skärmen så ska den ju fångas och gärna snabbt innan den försvinner. För en del verkar hela världen försvinna just då, även om det går att fånga gubbarna på ganska långt avstånd. Behöver man bara komma lite lite närmare för att nå en gubbe med många poäng så kanske tankeverksamheten inte räcker riktigt hela vägen. Jag vet inte om det var så för grabbarna jag såg, jag vet bara att det hände. Att en busschaufför fick tvärbromsa en fullpackad buss för att inte köra på dem.

Jag ser betydligt fler små barn ute nu än förut. Barn i 6-7-årsåldern,
ensamma eller med en kompis – sällan med en vuxen. Eftersom de har
telefonen i handen och koncentrerar sej på sin jakt så är det rätt lätt
att sno dem på den kanske dyrbara telefonen. hur många snodda telefoner,
ledsna barn och förbannade föräldrar kommer vi att få se. Fler än förr?
Hoppas inte!

Jag är alltså positiv till själva rörelsen Pokemon Go ger, men är oroad över hur impulsiva och oförsiktiga folk blir. Särskilt de mindre barnen. Telefoner har alltid stört uppmärksamheten och folk har och kommer alltid att springa rätt ut i gatan, men jag är rädd att det blir värre nu och jag vill inte ha en Pokemonjägare under kofångaren på min bil. Jag tycker det är lite läskigt faktiskt!

Hur är era tankar kring detta? Spelar ni? Spelar era barn? Jagar ni isf tillsammans? Ge mej era tankar!