Inatt höll jag på att bli galen! Baileys skällde oavbrutet mellan 00-01, en hel timme var han jättearg på något som lät utanför. Det enda jag kan hoppas på är att han avbröt nån inbrottstjyv eller nåt bus… han var verkligen riktigt arg, med rest ragg på ryggen och allt. Jag kollade runt både inifrån och ute, men såg inget.
 
Sen började han igen någon timme senare, men då var det lättare att få honom lugn. När han sen vaknade vid 7 rusade han ner för trappen och gruffade lite. Men då var det tydligen inget kvar att skälla på, han tog istället ett ben och låg och tuggade.
 
Man är inte direkt utvilad när man blivit väckt flera gånger på en och samma natt. Obehagliga minnen från killarnas småbarnsår gör sej påminda… Killarna var ju så sjuka när de var små, vi fick aldrig sova mer än nån timma i taget. Jag funkar inte utan sömn, jag blir sjuk. Så idag får det nog bli en tupplur mitt på dagen.