Baileys kanske inte pratar, men nog sjutton kommunicerar han så mycket han bara kan iaf. Beroende på vad han vill låter hans skall/gläfs olika. Vill han leka morr/gläfser han och ger sej inte! Vill han ha något som vi tuggar på eller hans eget hundgodis/ben skäller han högt och ljust. Vill han gå ut låter det nästan likadant, men då sitter han vid dörren.
 
Just nu äter jag en chokladbit och den vill han väldigt gärna ha. Han sitter brevid mej och skäller ljust och nu är han så inne i den där chokladbiten att han krafsar på mej med tassen också  😉 Hundar ska ju inte äta choklad, men ibland får han en liten, liten bit och han älskar det!
 
Så nog sjutton kan han prata alltid och vi förstår nästan alltid vad han vill beroende på hur han låter. Nu kan det ju verka som han tigger väldigt, men faktum är att han aldrig tigger vid bordet när vi äter. Det är lite konstigt faktiskt… men skönt!