Känslan av att inte passa in

Känslan av att inte passa in

Ibland vet man inte vad som framkallar det, ibland är det glasklart. Den där känslan av att inte passa in. Att alltid vara lite utanför…

Jag är oftast positiv och glad, men senaste året har varit mer än tufft. Ni har ju fått var med en bit på vägen och vet en del av det som hänt. Nu är allt mycket lugnare, och det är jag tacksam för, men det händer att jag ändå dras ner på botten och bara vill dra täcket över skallen.

Det behöver inte vara särskilt mycket som krävs för att känslan av total uppgivenhet ska dyka upp. Ett ord, en gest… å när det händer läser jag förmodligen in alldeles för mycket i det och vill inte vara med. Då kan jag vända och vrida på situationen, i dagar…

Jag har såklart dålig självkänsla och jag har jobbat enormt mycket med mej själv och kommit långt. Men det händer ändå att situationer uppstår när jag känner mej som 12 år igen och enormt ensam. Dessutom kan detta sitta i ganska länge, som en mindre depression.

Jag grubblar, funderar, skuldbelägger mej själv… kunde jag? Skulle jag? För allt är såklart mitt fel, alltid. Fast det är såklart orimligt, men i mitt huvud går jag igenom vad var och en sagt och gjort och hur jag borde gjort annorlunda.

Men ”fejk it til you make it” heter det ju så det gör jag. Så efter en tid går det över, man stoppar undan känslan av övergivenhet och besvikelse längst bak till nästa gång. Vad annat kan man göra?

5 svar på ”Känslan av att inte passa in

  1. Ojojoj hög igenkänningsfaktor där.
    Men jag har faktiskt lärt mig att vända på det.
    Jag vet vad jag är och är stolt över det.
    Vill folk tycka saker om mig FINE
    låt dom.
    Jag släpper det direkt vill inte ha negativ energi i min närhet typ dryga människor
    Men passa in har jag nog aldrig gjort 😎

  2. Känner igen mig. Jag har nog aldrig riktigt passat in men nu bryr jag mig inte på samma sätt. Jag är den jag är och passar det inte så är det som det är. Jag tänker inte förändra mig för någon annans skull.

  3. Låter jobbigt.
    Känner dock igen mig till viss del. Skuldbelägger inte mig själv. Men när jag hamnar på botten har jag svårt att dra mig upp även här har senaste året vart tufft fast mer kroppsligt att jag har så mycket värk mm. Men man måste kämpa vidare. Kraaam fina du .

  4. Jobbigt när man lägger skuld på sig själv som inte hör hemma där. Bra tips att gå och prata med någon som kan hjälpa att reda ut vad som är vad så du kan både hjälpa dig själv och andra och känslorna hamnar där de ska.

    KRam Kamilla

  5. Jag kan känna igen mig i vissa saker och det är alltid jobbet då man känner att man har den känslan och de tankarna runt sig för de tynger ner en mycket
    <3

Kommentarer är stängda.

Kommentarer är stängda.