Igår var det dax att få veta hur jag egentligen mår. Dagen då läkarebesöken avlöste varandra och som jag inte alls såg fram emot. Men jag mådde ju dåligt redan från dagen innan, så lite mer skit spelade lixom ingen roll…

Jag har länge misstänkt att min sköldkörtel krånglar. Jag har precis vartenda symptom; jag är frusen, har trög mage, svårt att gå ner i vikt, trött osv… men inga prover har visat något och symptomen är desamma som vid fibromyalgi som jag ju också har. Så man har lixom inte gått vidare, trots att jag varit helt säker på att jag har rätt. I höstas gjorde jag blodtester via Werlab på en pressträff, även dessa visade normalvärde men ett i underkant och ett annat i överkant av normalskalan. Jag tog med resultatet till Hälsomässan och pratade med en läkare i Sködkörtelföreningens monter. Han tyckte allt pekade på att jag iaf borde testa medicinering, med tanke på mina symptom.

Igår skulle alltså Dr Kompis komma med sin åsikt. Jag lämnade nya blodprover förra veckan och då hade han smugit in ett nytt prov och det var detta som skulle avgöra allt. Proverna på sköldkörteln visade precis som förut, normalvärde men i under- och överkant. Det nya provet däremot, visade att det fanns en jäkla massa antikroppar som jobbar emot allt som sköldkörteln försöker göra. Det är alltså inget större fel på själva körteln, om den bara fick jobba ifred. Antikropparna tar bort effekten och allt det som körteln ska hjälpa min kropp med och det är därför jag får alla de här symptomen. Jag hade alltså rätt hela tiden!!! Iaf nästan…

Kanske blir större minus nu?

Ännu en diagnos; Hypotyreos, skrivs nu in i min CV. Och en livslång mediciner påbörjas. Igår var det lite tungt att smälta. Visst är det skönt att få veta och särskilt som jag varit säker i så många år. Samtidigt känns meritlistan lite väl lång numera; fibromyalgi, olika långa ben, sömnstörning/sömnapné, astma mm mm… och nu alltså även hypotyreos. Men så tänker jag att fibron kanske blir mycket bättre nu! Jag kanske inte kommer att frysa lika mycket! Träning och bra mat kanske faktiskt ger mer än något hekto minus varje vecka from nu. Jag kanske kan nå min drömgräns på vågen! Visst har jag gått ner, men att träna 3-4 ggr i veckan, ta dagliga promenader och äta bra mat borde ta en längre än till BMI 24. Man ska inte riskera att hamna på gränsen till övervikt när man inte tränar någon vecka. Kanske kanske har vi hittat lösningen!!!

Så nu har jag smält min nya diagnos och ser fram emot att känna hur medicinen börjar göra nytta i kroppen. Det kan ta lite tid att ställa in medicinen och jag kollas upp var tredje månad from nu. Det får ta hur lång tid det vill! Äntligen vet vi! Efter kanske 20 år fick jag rätt och allt tack vare att Dr Kompis lägger till ett test som ingen annan velat ta. Nu ska jag börja 27:e kapitlet av mitt nya liv!

Tack Dr Kompis (Lennart) för att just du finns i mitt liv och är en så jäkla bra läkare, människa och vän! Vad hade jag gjort utan dej?