Krasst konstaterande

Krasst konstaterande

Jag har världen bästa tålamod! När det gäller andra… när någon annan drabbas av panik, är långsam eller hakar upp sej så kan jag ta det med ro, leda rätt och vara förstående. När det gäller andra alltså… när det gäller mej själv finns inte den minsta förståelse alls eller något tålamod överhuvudtaget!

Nej, när det gäller mej själv så ska jag kunna allt vid första försök, komma ihåg alla detaljer och hitta allt jag söker. Annars blir jag irriterad, rent av ilsken och förbannad. Lite. Ganska mycket till och med. Så det händer ibland (ganska ofta) att jag är rejält arg på mej själv.

Senast igår var ett sånt tillfälle. Jag hittade passen direkt, de låg där jag lagt dem (kors i taket), men jag hittade inte intyget på Seniors mediciner. Jag hade det senast när vi åkte till Egypten julen 2010 och trodde förstås att jag lagt intyget i hans pass. Men där låg det inte och inte på det alternativa stället heller. Så kom irritationen och när jag letat lite till kom även frustrationen över att allt alltid är borta när jag ska ha det! Varför är det alltså så?!

I de här fallen brukar Martin ta över letandet, det gjorde han igår också. Han är lugnet själv och går metodiskt tillväga. Han blir ännu lugnare när jag är förbannad, så där som jag själv blir när andra får panik… konstigt det där. Å visst hittade han pappret ganska snabbt. I en klämma på kylen. Tänk va duktig jag hade varit då som satt upp det där, med dubbla kopior och orginal på ett och samma ställe. Tänk om jag bara kunde kommit ihåg det oxå!

Nu är iaf passen och intyget nerpackat i handbagaget och det är inte ens i sista minuten. Senior väska är helt packad efter att ha fyllt på med lite av kläderna vi ska ge bort. Nu ska den helst inte öppnas något mer innan vi är framme. De andra två väskorna stängs för gott ikväll.

Jag har koll på det mesta tror jag, fick precis veta att det idag klockan 11 var 38 grader varmt i solen och 27 i skuggan – så perfekt! Jag har inte det minsta resfeber, bara en stor förväntan. Nu ska jag bara dammsuga och köra en tvätt till, packa det sista och fira jul – sen är det dax!

Några blogginlägg är redan skrivna och schemalagda, Geddan kommer att gästblogga och jag kommer själv att skriva när det finns uppkoppling. För det är ju självklart att ni ska följa med mej till Gambia och uppleva allt tillsammans med mej. Besök i SOS Barnby, småbyar på landsbygden, Kunta Kintes by där han föddes, mitt sökande efter gamla vänner och en massa annat. Kameran och datorn är nerpackade, alldeles snart börja äventyret och ni är inbjudna att följa med!

Snart åker vi!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.