Man får höra och se väldigt mycket kul när man är ute och går med hunden på dagarna. Jag har inte sett den där läraren igen, men det kommer… och då ska jag hälsa och säga att jag tycker han är bra  🙂

Häromdagen när jag var ute och gick hände nåt annat skoj…
Vi har en gymnasieskola som jag passerar dagligen på mina promenader och där sitter det oftast ungdomar i små grupperingar, de röker, chillar och pratar. När jag gick förbi den här gången var det bara ett litet tjejgäng som satt och pratade i solen. De inser nog inte att jag hör dem, eller också struntade de i det… Iaf så hör jag en av dem säga ”Så där vill jag se ut när jag blir gammal, lagom stora tuttar och smal”.

Jag kollar runt mej för att se vem de menar men hittar ingen annan än… mej! Å självklart reagerar jag på ett enda ord ”GAMMAL”. Är jag gammal? Hur gammal tror de att jag är egentligen??? Jag är väl inte gammal!!! Alla andra ord och den stora komplimangen faller bort, jag hör bara ”gammal”. Å då har jag egentligen ingen åldersnoja, jag gillar att bli äldre. Men äldre är en sak – gammal en helt annan!

När jag berättar detta för Martin blir han lätt frustrerad på mej  🙂
Han bannar mej för att jag istället för att fundera på ordet ”gammal” inte sög åt mej av det andra som sas, särskilt det sista ”smal”. Att det är så folk ser mej, som smal. Men jag har så svårt att se det… jag ser siffrorna på vågen och vet att det stämmer. Jag har numera BMI 24 och är alltså normalviktig och har en hälsosam vikt. Men det jag ser i spegeln är fortfarande en liten rulta med ”tuttar” på ryggen…

Men jag försöker verkligen! Jag försöker ta till mej det Martin och andra säger. Och jag försöker se verkligheten i spegeln, även om min bild är rätt skev. Men det är svårt att förändra bilden av sej själv, även om man vet vad som är rätt. Det är svårt att se det andra ser. Medan jag försöker förstå kan jag ju alltid roa mej med att fundera på det där med ”lagom stora tuttar”… Även här är det ju fel på mina, men det vet ni ju redan att jag tycker. Typ ett par storlekar för stora, men numera ganska ok.

När det gäller komplimanger ska man nog lyssna mycket mer än vad jag gör och verkligen försöka ta till sej det positiva. För vem är jag att säga att de har fel? Jag menar, folk får ju faktiskt tycka vad de vill. Så jag lyssnar, tackar och tar emot och vilken dag som helst kanske jag ser det andra ser…

Tydligen tycker iaf 15-16-åriga tjejer att jag ser helt ok ut, för min ålder… 😀