Proceduren är densamma varje år också. Vi klär upp oss lite lagom, godkänner varandra och sen ställer vi oss på vågen. Vi åker dit och kommer till sittningen 18.00, äter gott, lyssnar på musik, äter lite till, stönar och äter lite till. Sen tar vi oss mödosamt upp på takterassen där vi ber någon ta en bild på oss i kvällssolen. Vi brukar faktiskt ha tur med vädret just den kvällen och det hade vi i går också. Sen stönar vi lite till och åker hem till Baileys och ställer oss på… just det… VÅGEN! Det är nästan skrämmande att se hur mycket ”vissa” kan trycka i sej i KILON!

Junior och Martin är alltså värst, sen turas jag och Senior om att ta sista platsen. Igår hade Martin ätit 3,4 kilo, Junior 2,3, jag 1,6 och Senior 0,8. Junior la sej till slut ner på en bänk för att kunna äta liiiite till. Själv sparade jag lite plats för att kunna äta något jag aldrig sett förut till efterrätt: lakritspannacotta. Den var supergod!

Så nu kommer resten av veckan gå åt till att ta bort de där Lammet&Grisen-kilona igen. Låter ju ganska korkat att äta så mycket när man försöker gå ner i vikt, men vaddå? Livet stannar väl inte av bara för att man ska gå ner, detta tillhör livet som bör levas också. Så vi ger inte upp, det är bara att fortsätta. Idag skriver vi checklista och motionerar igen.