Lev livet!

Lev livet!

Augusti är en känslosam månad för mej. Mitt första barn föddes i slutet av augusti 1993 och blev då glädjens månad. Min bästa vän dog i mitten av samma månad 6 år senare…

Min bästa vän var bara 43 år gammal, nygift och lämnade efter sej man och en 6-årig dotter. Där och då fattade jag hur enormt skört livet kan vara och att man måste ta vara på varenda minut av det. Just då gick jag dessutom sjukskriven pga utbrändhet och tyckte att livet var ganska bedrövligt. Men inte så bedrövligt att jag ville dö, jag visste bara inte hur jag skulle göra för att bli glad igen och få ett bra liv. Men där nånstans förstod jag att det var upp till mej själv att må bra, det var mitt eget ansvar. Mitt ansvar att se till att jag och barnen fick det liv vi ville ha och var värda.

Så jag började gå i samtalsterapi och tog långa promenader. Där började mitt ”nya” liv. Man tänker så himla bra när man går och sakta kunde jag vända mitt liv och faktiskt börja leva igen. 13 år senare kan jag säga att jag har ett väldigt bra liv och har uppfyllt alla mina drömmar, men det kommer hela tiden nya som vi uppfyller vartefter. Jag är absolut inte färdig för att dö, men den dag det blir så kan jag iaf säga att jag har levt på riktigt.

Bittra och sura människor göra sej icke besvär i mitt liv. De tar för mycket energi. Visst händer det att jag blir attackerad av ett och annat surkart, men jag försöker att inte ta åt mej av deras bitterhet. Att det finns bittra människor är inget jag kan göra något åt, jag tycker mest synd om dem. Att slänga käft med dem är bara dumt. Tyvärr finns det ganska många av den här sorten…

För ett par år sedan dog flera yngre personer i vår familjs närhet och då blev det återigen tydligt att livet faktiskt inte är evigt. Då var jag nykär och livet stabilt, men det blev återigen ett brutalt uppvaknande och vi började bry oss om varandra på ett annat sätt än tidigare. Förra gången var mina barn så små, den här gången var de nästan vuxna och förstod bättre.

Återigen konstaterade jag att ”mest saker när man dör, vinner faktiskt inte”. Vi försöker att ta vara på varenda dag, vara hjälpsamma och schyssta mot både andra, varandra och oss själva. Ibland tas det tacksamt emot, ibland tas det emot med misstänksamhet. Ibland blir vi väldigt missförstådda, det som sagt eller gjorts i bästa välmening tas emot helt fel. Men så länge vi tar vårt ansvar och försöker att vara goda medmänniskor, så kan vi inte ta ansvar för hur andra tar emot det vi gör. Det får mottagaren ta eget ansvar för.

Visst möts man av motgångar i livet, men det är upp till en själv hur man bemöter dem. Ta vara på livet och ge dej själv upplevelser att minnas senare. Man vet aldrig vad som händer med en själv eller någon man älskar. Att dö kan gå väldigt fort.

Vilka drömmar vill du uppfylla innan DU dör?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.