Lite sönderstucken…

Lite sönderstucken…

Igår var vi alltså till Järna igen, för att hämta en dunk på vårdcentralen. Nu har jag kissat i dunken i ett dygn, så idag var det dax att åka tillbaka och lämna den. Då skulle jag också ta ett gäng blodprover. Tanten som tog proverna var duktig på att sticka, det kändes nästan inte alls… men sen slutade det rinna! Det har aldrig hänt mej förr, det har alltid varit superlätt att ta blodprov på mej. Nu fick hon sticka flera gånger till och sen byta arm för att få ut blod till resten av proverna. Nåt blev helt fel i första armen, för den gör rejält ont nu. När hon var färdig med den andra armen fick vi inte stopp på flödet istället! Jag blödde igenom plåstret direkt och fick sitta med armen i högläge och nytt förband.

Nu har jag iaf gjort mitt! Det bekymmersamma i detta är, vad jag kan se, att min urinmängd var ganska sparsam. Under ett dygn har jag inte lyckats producera mer än ca 1 liter och då har jag ändå druckit normalt. Kan det vara nåt vajkalle med njurarna? Det borde ju vara iaf uppemot 2 liter tycker jag…

Jaja, nu ligger resten i laboratoriets händer. Jag vet att Doktor Kompis kommer att höra av sej så fort han vet något. Jag lyckades få en tidigare tid till magnetröntgen, så det blir redan på torsdag. Så inom ett par veckor borde jag veta både vad som är fel på benet och resten av kroppen. Det ska bli skönt att veta, även om det känns lite oroligt… tänk om benet måste opereras… om jag har något fel i kroppen som inte går att fixa… å det värsta av allt; om man inte hittar något! Men så oroad som doktorn såg ut, så kan jag nog vara ganska säker på att han inte kommer att ge upp. Han kommer leta tills han hittar felet och sen får vi bara hoppas att det är lätt att fixa.

Om ett par veckor vet jag…

.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *