Låg och funderade inatt på att jag aldrig lyckas gå i mål med saker. Det spelar ingen roll om det handlar om vikt eller annat, jag kommer alltid ”nästan” i mål, nästan aldrig till 100% och det gör mej sååå frustrerad. Jag har ju legat ca 1,6 kg från mitt slutmål och insåg inatt att jag inte heller den här gången kommer att komma i mål helt och hållet. Jag har slarvat både med motion och mat och dessutom haft en segdragen förkylning OCH stressat runt som en tok. Det var bara att acceptera att det inte skulle bli någon segertriumf innan resan… men jag har å andra sidan stått still viktmässigt nu när det varit turbulent, och det är ju alltid nåt…

Så det var inte med någon större förväntan jag ställde mej på vågen i morse. Frågan var lixom bara hur mycket jag hade gått upp… Dra mej baklänges – jag hade gått ner!!! Jag tittade en gång till, stängde av vågen, slog på den och klev upp igen och det stämde! Lägsta vikten på många, många år! Jösses! Hur gick det till? Så kanske, kanske, jag ändå kan knipa det där sista kilot ändå innan jul. Kanske jag ändå kan gå i mål för en gångs skull. Det skulle vara urhäftigt att äntligen lyckas fullt ut med det man planerat att göra.

Men nog är det konstigt? Jag känner mej plufsig och helt fel och ändå så var det så bra. Tur att jag vägde mej, annars hade jag ju fortfarande trott att jag gått upp i vikt och varit deppad för det. Hjälp mej nu att komma hela vägen nu – please!

.