Martin står i bostadskö nu…

Martin står i bostadskö nu…

Här om dagen firade vi fyra månader som gifta och skickade, som alla månadsdagar vi haft genom åren, ett lite grattis till varandra. Svaret den här gången var lite mer än ett grattis tillbaka kan man väl säga…

Martin svarade nämligen att han ställt sej i bostadskö! Jahapp! Tack det var roligt så länge det varade lixom! Nu var det ju inte så allvarligt, utan något vi pratat länge om och som ingår i vår planering. Vi planerar nämligen för vår pension. Den dag vi bägge pensioneras ska vi söka efter en hyresrätt, sälja huset och leva loppan för pengarna. Med tanke på att vi knappt har några lån på huset, så kan det bli hyfsat många resor!

Drömmen är att ha ett halvårsboende i värmen. Kanske Spanien, Gambia eller Egypten… det spelar inte så stor roll var, bara det är varmt på vintern och hyfsat kort flygtid till Sverige. Då känns det mycket mer praktiskt att ha en hyreslägenhet än ett hus. Tänk att slippa skotta snö, ha tjocka kläder och frysa i flera månader. Så skönt!

Jag har sagt det förr och säger det igen, jag bor i fel världsdel! Och det tänker jag ändra på! Å nä, jag kommer inte att sakna vintern ens när jag inte sett den på några år. När jag bodde i Gambia längtade jag inte ett dugg efter snö och kyla, å jag är rätt säker på att jag inte ändrat mej på den punkten. Det finns faktiskt människor som inte gillar alla årstider!

Jag trivs bäst när solen skiner, det är 25 + och jag kan gå barfota! Vinden får gärna höras lite svagt i palmerna och syrsorna får gärna sjunga högt på kvällarna. Då mår jag
bra! Finns det dessutom vatten i närheten, så är allt perfekt! Att gå i
värmen längs stranden är en favoritsysselsättning, likaså att ligga i en
solsäng och läsa.

Det här är alltså planen om sisådär
18 år. Här i Tumba borde man kunna få en lägenhet på den tiden, men man
vet ju aldrig… särskilt inte om man vill ha det i ett seniorboende.
Man vet ju inte ens om man lever tills dess… men man får väl hoppas
och göra sitt bästa för att förverkliga sina drömmar. Martin säger att
han redan lever sin dröm, han har precis allt han drömt om; utbildning,
familj och drömjobbet. Han ser fram emot varje måndag, hur många kan
säga det?

Men när han inte längre jobbar så hoppas jag
att få sitta med honom på en balkong i värmen och lyssna på syrsorna.
Hela långa vintern!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *