Dagen igår var inte fysiskt påfrestande, men psykiskt. När jag äntligen kom i säng vid 12 frös jag så jag skakade. Men jag var för trött för att göra något åt det. Så när Martin kom upp för att lägga sej fick han lägga överkastet, dubblevikt, över mej. Jag frös fortfarande, men kunde iaf somna.

Trodde jag skulle drömma konstiga drömmar, men jag har inte drömt en enda grej som jag kommer ihåg. Det enda som stört min sömn har varit en snarkade man brevid mej och en snarkande hund som vill ligga mitt i sängen. Men dänger man till dem lite lätt slutar de… en stund…

Jag vaknade vid 7, men är fortfarande trött. Det känns som någon gått över mej med en ångvält. Nyss ringde sjukhuset och erbjöd oss ett ultraljud kl 13.00 och jag tackade nej för tredje gången!!! Till slut fick jag en tid kl 10.00 imorrn, inte akut kanske… men nu är ju läget ett annat (men det vet ju inte dom). Så det blir tredje dagen som Junior blir borta från skolan, inte bra. Men imorrn kan han ju gå efter lunch eller nåt, om han har något som behöver göras alltså – det mesta är klart för hans del.

Anledningen till att jag tackat nej till tiden idag är att han är på Vägverket och precis skrivit klart sitt moppe-test då. Jag hoppas ni alla håller tummarna för att han klarar det, så vi får något att glädjas åt här hemma. Han skulle verkligen behöva det, både för frihetens skull och för att få fira något. Hoppas, hoppas, hoppas! Presenten ligger klar här hemma, bara han fixar det så…

.