Så strax efter 14 stod vi på Berns, uppklädda och redo att se föreställningen igen. Den här gången från början 🙂

Precis som i fredags på Filmgalan kunde vi konstatera att alla var där. Jag hade den stora glädjen att få krama om Bert-Åke och hans Juliana. Alltid lika mysigt att träffa dem och BÅ är alltid lika hjärtlig. Extra roligt är det när folk faktiskt kommer fram till oss och hälsar, istället för att vi letar upp dem. I mitt liv är sånt inte självklart. En bekräftelse på att man faktiskt är lite trevlig i någons ögon iaf. Tänk på det: att bara komma fram och hälsa kan betyda väldigt mycket för någon. Jag blir iaf jätteglad!

Efter ett kort mingel satte vi oss på våra platser och fick sällskap av ett annat par som kändes lite bekant… Efter lite snack kom vi fram till att mannen vuxit upp i huset brevid oss och att jag umgåtts med hans syster en hel del. Vad är oddsen för det lixom? Att just vi skulle hamna brevid varandra i ett rum med flera hundra personer. Helt otroligt och jätteroligt! 

Så körde showen igång och under ungefär 90 minuter hade vi en totalupplevelse med musik, kostymer och jätteläcker ljussättning. Ljuset var så snyggt att man blev alldeles salig! Teaternörd som man är så är ju sånt lite viktigt lixom och även de som inte är nördar var riktigt imponerade.

Motown är en musikresa genom gospel, blues, tidig rock och R´n´B. Och på något underligt vis har även
Latin Kings lyckats nästla sig in bland klassikerna genom att få ett
helt nytt sound. På scenen är det främst Afro- Dite som syns, sånär som på Kayo som är utbytt mot Jessica Folcker pga sjukdom. Gladys del Pilar, Blossom Tainton och Jessica Folcker passar perfekt i sina roller och är helt perfekta för den här musiken. Det är ståpäls mer än en gång!

Men de får god hjälp av en ensamble som Anna och Robert på Dröse och Norberg som vanligt lyckats klockrent med! Kanske för att några av artisterna följer med dem från andra produktioner? Anders Bertilsson ses just nu både i Snövit, Wild Thing och Motown och det gör absolut ingenting. Vilken människa! Vilken utstrålning! Hur han orkar är en gåta…

En annan som imponerar är Anja Björk som jag är helt säker på att vi kommer att få se på många scener framöver. Vilken röst! Hon kan lyckas med precis vad som helst inom musik och jag önskar henne ett stort lycka till! Caroline Kuhmunen, Bill Sundberg, Olle Hammar, Maria Franzen och Simon Lingmerth är också artister att räkna med, härlig utstrålning, scennärvaro och fantastiska röster! Ska bli väldigt kul att följa alla dessa personer i framtiden.

Showen är underhållande, rolig, lärorik och en nostalgitrip i 60- och 70-talets musik. Alla gamla härliga hits radas upp som på ett pärlband utan slut. Det är glitter, paljetter, utsvängda byxor, buskiga mustascher och afrofrillor. Det är total musikglädje! Och det är så bra! Alla sjunger med och de där 90 minuterna går alldeles för fort och när showen är över står folk upp och jublar. Snacka om ståpäls!

Att det bara är inplanerat ytterligare fyra föreställningar är nästintill katastrof faktiskt! En sån här show ska åtminstonde visas upp 2-3 månader så att alla får chansen. Men jag hörde något om en turné, så jag hoppas att den körs runt i Sverige så att alla får uppleva den. Skam vore det annars!

Gillar du musik så är detta ett måste! Biljetter fixar du HÄR!