Det är redan mitten av februari, tiden går otroligt fort! Idag har vi haft snö konstant i två månader. När hände det senast? Jag vill ha vår nu! Har nån sett något vårtecken tro? Ge mej hopp!

I måndags var mitt liv ett enda stort kaos. Igår tog jag stora beslut och verkställde dem också… sen la jag av alla telefoner. Reaktionerna lät dock vänta på sej, inte förrän efter några timmar började det droppa in mail. Då var det främst från partikollegor som var förvånade, men förstod mej. Från föreningslivet fick jag bara en enda reaktion… alltså gjorde jag rätt där – de kommer inte att sakna mej. Tråkigt nog har jag ställt till det för kassören i föreningen. Hon som ville lägga av, men som nu inte vet vem som ska ta över efter henne eller vad hon ska göra med alla papper. Hon är dock inte det minsta lessen på mej, tack C du är en pärla!

Senior var orolig för mej och frågade väl hundra gånger hur jag mådde. Han som inte ens är född med empati, utan jag har fått lära honom det. Tydligen har jag lyckats bra 🙂 Martin gick runt och studerade mej så till den grad att han missade att han skulle vara tidigare på ett företag och jobba. Inte bra… men de var förstående tack och lov. Junior var inte hemma när allt satte igång i måndags och visste inte mycket om det som hänt, så han fattade ingenting. Mina föräldrar jublar, de har väntat länge på att jag ska dra mej ur. Baileys bara är…

Jag själv är enormt lättad. Stressen har varit ganska påtaglig. Jag har känt mej stressad, men inte så pass mycket som jag tydligen borde ha gjort. Nu känner jag mej som en ny människa, otroligt lättad och på två dagar har jag gått ner 1 kg! Jag har lovat mej själv att inte binda upp mej på något nytt på 6 månader. Bara ge mej själv tid och ta hand om mej och familjen. Sen får vi se… Allt kan hända.

Men först vill jag ha vår! Ge mej vårtecken!

.