Har på flera olika håll hört diskussioner från föräldrar som pratar om sina barns julklappar. De är bekymrade över att barnen inte önskar sej något… två pappor satt brevid oss på lunchen nu i veckan och den ena pratade om alla grejer den 7-årige sonen redan hade, han hade inget mer att önska sej – han hade redan allt! De andra pappa sa att han köpt en legosats för 2000 spänn till sin son… jag hade VÄLDIGT svårt att hålla truten!

Hur kommer det sej att barnen inte önskar sej något? Jo, det behöver inget! De har redan allt! Men det är det tydligen bara ungarna som har förstått, inte föräldrarna… eller är det så att ungarna har dålig fantasi och inte kan tänka ut något som de inte redan har?

Här hemma har Junior EN önskan och det är en ny kamera. Senior har också bara EN önskan och det är att få åka till fjällen över sportlovet med sin pappa. Två helt olika önskemål, som i mina ögon är ganska sunda. De önskar inte något bara för att önska eller få mer och mer. Junior vill ha en bättre kamera för att ha med i Egypten och för att han gillar att fota. Senior vill ha en mysig vecka med pappa. Å det är där min åsikt kommer in…

Om en unge nu redan har allt, varför inte ge bort en upplevese istället? Den där 7-åringen hade säkert älskat att se Markoolio i Karlsson På Taket tillsammans med sin pappa. Eller en biopremiär på juldagen… det finns ju massor att göra och att ge bort utan att det ska vara en grej. En upplevelse kan vara mycket mera värt och blir ett bestående minne. Det uppskattas även av ett litet barn.

Min uppmaning är alltså att i år ge bort en upplevelse istället för ännu mer leksaker. Vad säger ni om det?

.